En föränderlig allemansrätt?

I debattbloggen EMIL refererar Gunnar Wiktorsson till ett seminarium som hölls i Uppsala med Rättsfonden och Institutet för Fastighetsrättslig forskning, IFF, under rubriken ”En föränderlig allemansrätt?”. Wiktorsson skriver, Allemansrätten i strid med Europarätten:

Nyligen höll Rättsfonden ett seminarium om huruvida rätten till kommersiell användning av annans mark är i behov av reformering mot bakgrund av bland annat det så kallade Ätranfallet där högsta domstolen ansåg att det var principiellt tillåtet att använda annans mark för kommersiella ändamål.

Talare gällande allemansrätt var professor Bertil Bengtsson samt Åsa Åslund som nyligen disputerat på en avhandling om Allemansrätt och markutnyttjande. De båda måste därför anses stå för ”state of the art” inom den akademiska rättsvetenskapliga forskningen om allemansrätt. [...]

Sammanfattningsvis har både Bengtsson och Åslund en hållning som distanserar sig i förhållande till Europakonventionen. Proportionalitetsprincipen ses inte som den naturliga avvägningen mellan enskilda och allmänna intressen. Det finns stark anledning att tro att de nuvarande reglerna om strandskydd inte är förenliga med Europakonventionens egendomsskydd

Tidskriften Medborgarrätt kommer att i decembernumret också ta upp detta seminarium.

Utan fullt personval inte fullständig demokrati

Radions ekoredaktion har rapporterat om att regeringskansliets arbete med den planerade grundlagspropositionen fortskrider, Grundlagen ändras på många punkter.

Svenska Dagbladet kommenterar på ledarplats idag, Politikerfacken måste dela med sig av makten:

Att döma av Ekots rapportering i går tar vi dock några steg i rätt riktning under kommande år. Centrala delar av regeringens grundlagsproposition ligger väl i linje med Grundlagsutredningens förslag från december 2008, och skulle man följa utredningen till punkt och pricka innebär det både att medborgarna får mer att säga till om och att de styrande får bättre tuggmotstånd. [...]

Personvalsförslaget blir där­emot en besvikelse. Från och med valet 2014 ska det krävas att fem procent i stället för åtta procent av väljarna har satt kryss för en kandidat för att denna ska kunna bli personvald. Väljarna får lite större inflytande, men förslaget lämnar för mycket makt kvar i partiapparaterna. Det blir vid sammanträdena i stället för vid valurnorna som våra företrädare bestäms.

Större makt borde lämnas i medborgarnas händer i valet av vilka kandidater som ska väljas. Vi hoppas att regeringen i sin proposition kan nå längre än grundlagsutredningen. Det vore en seger för demokratin.

Se mer här, här och här.

FRA och behovet av Författningsdomstol

Idag ska riksdagen ta ställning till den nya, utvecklade FRA-lagen. Örnsköldsviks Allehanda skriver i ledaren Författningsdomstol för individens skydd:

Rabaldret kring FRA-lagen visar tydligt att det finns ett behov av en författningsdomstol, som kan stärka skyddet för integriteten och ingripa om regering eller riksdag överträder sitt mandat.

En sådan reform tar förstås tid. När Grundlagsutredningen lade fram sitt slutbetänkande för ett knappt år sedan fastnade man för en lösning utan författningsdomstol. Istället vill man stärka domstolarnas normprövningsmakt, som gör att en domstol kan åsidosätta en lag när den strider mot grundlagen.

Men att Grundlagsutredningen slopat tanken på en författningsdomstol betyder inte att den är inaktuell för all framtid. Snarare tvärtom: alla nya lagar som berör integriteten visar att frågan fortfarande måste diskuteras.

Det är ett trist tecken att få röster upp frågan om Författningsdomstol i samband med FRA-frågan. Ett starkt rättighetsskydd kräver domstolar som väger politikernas beslut mot grundlagsskyddade fri- och rättigheter. Det är rimligt att både integritet för medborgarna och frågan om rikets säkerhet bedöms på sina meriter och en samlad avvägning sker i självständig domstol.

Förvirring om strandskyddet

Sture Åström och Bengt Holmgren har följt upp debatten med inlägg i Gotlands Allehanda (6/10), Förvirring om strandskyddet:

Den ansvariga myndigheten kallar det ”privatisering” då ägaren själv önskar disponera sin mark! Tala om förvirring ! Begreppet ”äga” vänds bak-och-fram.

Vad värre är, myndigheten är alldeles fel ute. Den känner inte till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, som sedan länge är överordnade svensk lag. Dess egendomsskydd innebär att man inte får inskränka användningen av privat mark annat än för ”nödvändiga” allmänna intressen. Då ska intrånget bedömas enligt ”proportionalitetsprincipen”, det vill säga ”det allmännas nytta” ska stå i proportion till den enskildes nackdelar.

Artiklar på samma tema har införts i Kristianstadsbladet, Allemansrätten bygger på bluff (12/10) och Västerviks-Tidningen, Förvirrat om strandskyddet (12/10).

Strandskydd kontra Europakonventionen

I Upsala Nya Tidning står Sture Åström och Bengt Holmgren för en artikel som diskuterar äganderätten enligt Europakonventionen i samband med det uppmärksammade fallet på Gotland, där landshövdingen tvingades avgå, Samuelsson gjorde helt rätt. De tar avstånd från hennes motivering, men pekar på en betydligt viktigare princip som talar för markägaren:

Enligt konventionen kan staten ta i anspråk privat mark eller begränsa ägarens nyttjande av den, exempelvis för strandskydd. Då stadgar den att ”det allmännas” intrång i äganderätten skall vara ”nödvändigt och ändamålsenligt” samt att ”proportionalitetsprincipen” skall gälla. Denna kräver att det allmännas nytta skall överväga den enskildes nackdel.

Ja, det är märkligt att denna aspekt inte alls fanns med i debatten.

UPPDATERING 7/10: I Upsala Nya Tidning har juristen Lars Ola Hull i debattartikel instämt i kritiken, Staten missbrukar allemansrätten:

Staten ser det som sin roll att konsekvent sätta allemansrätten framför äganderätten. Den använder allemansrätten som en ursäkt för att styra markanvändningen, anser Lars Ola Hull.

Medborgarrätt ska inte kosta pengar

Lästips: Riksdagsman Henrik von Sydow har skrivit en intressant debattartikel i Svenska Dagbladet: Medborgarrätt ska inte kosta pengar:

[S]kattekrav drivs in innan en slutgiltig domstolsprövning har skett. Just detta gör skatterätten särskilt osäker för den enskilde: Om den dömde i ett brottmål överklagar sin dom ser vi det som självklart att straffet inte verkställs förrän överklagandet har prövats och lagakraftvunnen dom föreligger. I skattelagstiftningen är huvudregeln den motsatta: Skatteverkets beskattningsbeslut blir omedelbart verkställbara, även om de inte har vunnit laga kraft. Konsekvenserna kan bli brutala.

Här finns mycket att göra för riksdagsledamöter som tar medborgarrätt på allvar.

Skatteverkets ljusskygga agerande

TV8-programmet +Aschberg och nyhetssiten Realtid.se avslöjar hur Skatteverket underlåtit att agera mot handläggare som agerar olagligt och korrupt: Den knarkande skattehandläggaren, Så drabbades affärsmän
av Stefan Köhler och Skatteverkets handläggare tog emot pengar för att utreda konkurrent.

De skattförda hade dock inte en chans mot processföraren. Stefan Köhler godtog inga förklaringar från dem han eftertaxerade och vissa överklaganden gick rätt ned i papperskorgen.

En biträdande jurist hos Advokatfirman Vinge, i dag toppadvokat, fattade 1999 misstankar om att det inte stod rätt till med sin klients handläggning, och gillrade en administrativ fälla.

Fällan avslöjade samma år att Stefan Köhler helt sonika kastat den kända finansmannens inlagor, och cheferna på Skatteverket, SKV, larmades. Efter två veckor lades hela eftertaxeringen ned utan förklaring. Finansmannen undkom med blotta förskräckelsen och 78.000 kr i advokatkostnader.

I en rättsstat ska man inte behöva betala dyra advokaträkningar för att klara sig från olaglig skatteindrivning från staten.

Skatteverket bryter mot allt vad god myndighetsutövning innebär. Det är en uppenbar effekt av att staffansvar för statliga tjänstemän i praktiken inte existerar. Det urholkar rättssäkerheten för medborgarna.

Kammarrätten tvingar fram kalhuggning

Att medborgarnas rättigheter fortfarande inte respekteras fullt ut framgår av ett fall som Tommy Hammarström tar upp i sin kolumn i Expressen: Sjukt att Harald måste kalhugga:

Han har envist kämpat för att få avverka utan att slutavverka, hugga utan att kalhugga. Men så får han inte göra, inte i Norrlands inland.

I tisdags förra veckan meddelade kammarrätten sin dom: Harald Holmberg måste följa skogsstyrelsens diktat och hugga rent och kalt, och inte pröva något slags naturkulturmetod och försöka plockhugga i skogen utan att ödelägga skogen.

Det är en märklig dom.

Ja, i vilket fall kan man konstatera att äganderätten sitter löst i vårt land, då myndigheter får tvinga fram miljöskadligt utnyttjande av privat mark.

Kriget på arbetsplatsen

Här en intressant debattartikel av Börje Eriksson som infördes i senaste numret av medlemstidningen:

– en fråga om grundläggande rättigheter

”Visa civilkurage” är ett demokratiprojekt som växt fram på insikten om att vem som helst kan drabbas av socialt destruktiva processer på jobbet. Projektledaren Börje Eriksson skriver att tillämpningen av lagstiftningen i praktiken inte ger individen något skydd.

För en arbetsledare med helhetsansvar för personal, ekonomi och verksamhet kan det lätt bli så att en enskild med-arbetares rättigheter väger lätt gentemot kollektivets.

Alla ställer nog upp på målet att en grupp eller en majoritet inte får begå oetiska handlingar mot enskilda personer eller minoriteten. Men ändå är medvetna eller omedvetna oetiska handlingar vanliga på jobbet när arbetsmiljön präglas av rivalitet, tystnad och rädsla. Det vill säga motsatsen till den öppenhet och dialog som eftersträvas.

Långa sjukskrivningar
Enligt Socialstyrelsens senaste folk-hälsorapport framgår att psykosociala problem på jobbet är den vanligaste orsaken till långa sjukskrivningar.

Enligt arbetsmiljöverket upplever nio procent av arbetskraften förföljelse, rivalitet eller mobbning. Bland de offentliganställda är siffrorna ännu högre.

Forskningen berättar att utformningen av de sociala spelreglerna i hög grad påverkar hur deltagarna sedan agerar. Utkrävs inte ansvar, kommer heller ingen att ta ansvar. Forskarna är ense om att när ingen bearbetar eller löser sakkonflikter på arbetsplatsen sker efter hand en maktförskjutning. Sakkonflikten övergår i en personkonflikt där någon medarbetare efter hand anklagas för negativa egenskaper och utses till syndabock. Därefter sker utstötning och isolering.

De som drabbas måste ses som symptom på arbetsplatsens problem. Det handlar om gruppen och ledarens oförmåga att hantera konflikter, inte den drabbade personens egenskaper.

Det handlar om otrygghet i gruppen som leder till ett räddhågat sätt att handskas med kritik, rivalitet och konflikter. Vid bristande dialog uppstår ofta en situation där ena parten ser orsakerna som den andres personliga egenskaper istället för att diskutera sakfrågorna. Händelseförloppet är välkänt i forskningen.

Lagstiftningen tar parti för kollektivet
Syndabocksprocesser är i lag förbjudna och får inte ske. De finns föredömligt väl beskrivna i Arbetsmiljöverkets juridiskt bindande föreskrifter om ”kränkande särbehandling”.

Men när Arbetsmiljöverket kopplas in hjälper de arbetsledare och kollektivet att gå vidare. Inte den drabbade medarbetaren. Individen blir ofta sviken av samtliga de statliga myndigheterna som är till för att skapa goda arbetsmiljöer.

Andra problem är att det inte verkar finnas straffsanktioner och att ansvar inte utkrävs av någon.
Fack och skyddsombud faller för grupptrycket

Ofta ställs lojaliteten med olika medlemmar emot varandra. Det enskilda ombudet ställs inför en stor risk att själv drabbas om denne väljer att gå mot kollektivet. Den som blivit isolerad får då uppleva hur fackets kollektiva struktur skapar handlingsförlamning.

Rädslan för uppslitande diskussioner leder till att problem tystas ner och den som anklagas får inte möjlighet att försvara sig.

Rykten och osäkerhet skapar passivitet hos alla utomstående parter, istället för att genom utredning gå till botten med problematiken. Skuld och skamkänslor för inaktivitet döljs och problemen omtolkas med tiden.

Myndigheter och fackföreträdare i samma båt
Arbetsmiljöverkets inspektioner vid en anmälan sker rutinmässigt med skyddsombud, facklig företrädare och arbetsgivare. Den drabbade har ingen rätt att medverka. Processer ses utifrån kollektivets perspektiv, av alla parter. Den enskilde saknar därmed rättssäkerhet.

Ett grundkrav för att en konfliktsituation ska kunna lösas är att alla parter får avge sin bild av situationen i en utredning som gör en opartisk analys. Konflikter och intriger som leder till utstötning är en stor och viktig arbetsmiljöfråga.

Tystnad i samhällsdebatten
Forskare och sakkunniga möter ofta tystnad när det gäller att diskutera situationen. Debatten tystas.
Jag hoppas att Medborgarrättsrörelsen ska kunna bidra till att öppna upp diskussionen ur ett medborgarperspektiv. Hur ska individen bättre kunna skyddas i lagstiftningen?

Till sist: jag använder inte ordet ”mobbning” eftersom det ger associationer till medvetet elaka grupprocesser med inslag av trakasserier och pikar, vilket verkar ske mer sällan. Det handlar om mer subtila och svårtolkade skeenden där individens identitet successivt förändras.

BÖRJE ERIKSSON
projektledare Visa Civilkurage

Nytt nummer av tidningen

Tidningen ”Medborgarrätt”, nr 2-3/2009, är utsänd till medlemmarna. Ur innehållet:

• Ledare: Hur stärka medborgarrätten i praktiken?
• Intervju med Olle Schmidt (FP):
  EU garanterar de mänskliga rättigheterna
• Svenska domstolar brister i tillämpning av Europarätten,
  referat från Siep-seminarium
• Debatt: Envars behov att få sin egen mänskliga rättighet prövad,
  av Staffan Åkerlund
• Debatt: Kriget på arbetsplatsen,
  av Börje Eriksson, projektledare Visa civilkurage
• När bankinspektör Benckert höll ordning på direktärerna,
  av Mats Lönnerblad
• Föreningsaktuellt

Regeringen behöver endast riksdagens passiva stöd

När 1974 års regeringsform antogs ville man undvika att regeringar fälldes av riksdagen utan att det fanns regeringsdugliga alternativ. Därför infördes principen om att en absolut majoritet av riksdagen, alltså 175 ledamöter, måste rösta nej till talmannens förslag till statsminister för att förslaget skall anses avvisat (RF 6 kap 2§).

När riksdagen röstade om Ola Ullsten som statsminister fredagen den 13 oktober 1978 röstade bara 39 ledamöter ja, medan 66 ledamöter röstade nej. Ändå deklarerade talmannen att Ola Ullsten var vald till statsminister.

I och med att nej-rösterna inte kom upp i 175, vann talmannens förslag bifall.

De som röstade ja var FP, medan M och VPK röstade nej. Hela 215 ledamöter avstod (S och C) från att rösta, och gav därmed sitt passiva stöd till FP-regeringen.

Det finns i nuvarande grundlag inget krav på att en statsminister måste avgå efter val. För att fälla en sittande statsminister måste ledamöter i riksdagen framställa misstroendeförklaring, och bara om 175 ledamöter röstar ja till misstroendevotum vinner det bifall.

Också här kan det alltså bli så att 174 ledamöter röstar för att fälla statsministern, och bara 10 ledamöter stödjer honom/henne, och resultatet blir att statsministern sitter kvar. Uppnås inte en absolut majoritet på 175 ledamöter sitter statsministern säkert (RF 12 kap 4§).

Denna faktabakgrund kan bli högst aktuell efter nästa års val, då en färsk opinionsmätning visar att Sverigedemokraterna kommer in och blir vågmästare. Se mer: Tänker S samarbeta med SD för att fälla regeringen?

I det aktuella förslaget till reformerad grundlag föreslås en mindre förändring: en omröstning ska automatiskt hållas om statsministern och dennes regering efter ett riksdagsval. Men principen om att en absolut majoritet måste rösta emot statsministern för att han/hon ska tvingas avgå, blir kvar. Utredningen skriver (s 271ff):

Regeringsformen innehåller inga bestämmelser med krav på att en regering alltid måste avgå efter ett val. En regering som väljer att inte avgå som ett resultat av ett svagt valresultat kan alltså sitta kvar vid regeringsmakten och avvakta utgången av en eventuell misstroendeförklaring i riksdagen.[...]

Vårt förslag: En omröstning om statsministern har tillräckligt stöd i riksdagen ska hållas efter varje val. Om mer än hälften av ledamöterna röstar nej på denna fråga, ska statsministern entledigas.

Förut var Socialdemokraterna pådrivande för denna princip, kanske därför att de oftast har innehaft makten och gynnats av detta förfarande. Just nu gynnar det dock den borgerliga regeringen, särskilt om Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen efter valet 2010.

Landshövdingeaffären: makt gick före rätt

I Sveriges Radio gjorde krönikören Ulf Wickbom ett intressant inlägg i Godmorgon Världen (lyssna här) om den nu avgångne landshövdingen på Gotland, Marianne Samuelsson (MP). Han sa:

Land ska med lag byggas … Den numera förre landshövdingen har framställts som ett offer … Men i själva verket är det nog något annat. Samuelsson har bara odlat en etablerad politisk kultur där makt går före rätt.

Kommunminister Mats Odells ingripande är därför något oerhört … Han har börjat storstäda i de skitiga självsvåldets chefsutrymmen.

I Sverige har juridiken länge betraktats som statens redskap för att styra undersåtarna. Det kallas rättsstatens princip. I det goda, eller självgoda, samhället bestämmer majoriteten med lagstftningens hjälp…

Samhällsintresse har länge legitimerat övergrepp på minoriteter eller enskilda personer … Under 1980-talet började svenska staten fällas i Europadomstolen för olika övergrepp på sina medborgare. Olof Palme slängde ur sig att Europadomstolen var en lekstuga för höga jurister.

Wickbom tar också upp förhandlingskulturen och ramlagstiftning som åsidosätter medborgarens möjligheter att få rätt.

Krönikan kan varmt rekommenderas.