Nu finns Gustaf Petréns djupanalys av den nya regeringsformen som trädde ikraft 1 januari 1975 på nätet i fulltext: Domstolarnas ställning enligt 1974 års regeringsform. Det var i Svensk Juristtidning som han satte den nya grundlagen i sitt historiska perspektiv och skrev:
Under tiden efter 1809 till och med 1974, med vars utgång 1809 års RF upphör att gälla, skedde som antytts en betydande författningsutveckling. Principen om den förvaltande och dömande maktens åtskillnad hade starkt stöd hos den tidens inflytelserika liberaler och blev allmänt accepterad …
Den nya regeringsformens utformning såvitt nu är i fråga kan också ses som en frukt av avståndstagandet vid dess tillkomst från alla traditionella maktdelningsläror.
Mot denna liberala utveckling blev 1974 års regeringsform ett brott.
Teoretiskt sett har därmed den år 1974 antagna RF strukit ett streck över rättsutvecklingen från 1809 och framöver och anknutit till det synsätt som var det förhärskande i Sverige från medeltiden fram mot 1700-talets slut. Den liberala rättsstatsuppfattningen har icke haft några förespråkare bland 1974 års grundlagsfäder, i vart fall inga som förmått göra sig gällande mot den nya etatismens framgångsrika företrädare.
Vi har all anledning att väcka Gustaf Petréns breda och djupa insikter till liv nu när en ny grundlagsutredning ska se över denna vår senaste regeringsform.
Till medborgarens skydd
Grundlagen måste baseras på förståelse för nödvändigheten att sätta tydliga gränser för “Makten”, eftersom medborgarna har överlämnat maktmedlen till staten. Missbruk kan förekomma överallt i samhället, och det är statens uppgift att med sin makt förhindra sådant medborgarna emellan. Men när missbruk kan ske med statens makt som medel, kan det bli gränslöst. Det är vad en konstitution-grundlag främst skall förhindra. Se USA:s konstitution.
Grundlagen skall skydda medborgarna från staten, inte tvärtom.