I Helsingborgs Dagblad har styrelseledamoten Sture Åström idag publicerat ett inlägg där han berör bristerna i nuvarande grundlag, och hur det påverkar möjligheterna att utreda maktmissbruk, som exempelvis Helsingborg kommuns finansskandal där 62 miljoner blivit bortspekulerade. Sture Åström skriver att möjligheterna att finna de ansvariga och ställa dem till ansvar är utsiktslösa, och förklarar varför:
När vår grundlag gjordes om år 1974, såg socialdemokratin till att göra den meningslös. Viktigast var att införa det så kallade uppenbarhetsrekvisitet. Det innebär att domstolar kan ogiltigförklara lagar och förordningar, som strider mot grundlagen, bara om felet är uppenbart.
Man inser lätt att något som hundratals riksdagsledamöter och ett dussin ministrar ansett riktigt, inte kan vara uppenbart fel. Det har givit regeringarna fritt fram att bryta mot grundlagen, vilket de också gjort, oberoende av färg.
Näst viktigast var att tjänstemannaansvaret togs bort. Det har i praktiken gjort politiker och tjänstemän immuna vid missbruk av sina åligganden.
För att läsa hela inlägget: klicka på bilden ovan för större version.
.
.
UPPDATERING:
Alarmerande brist i rättsstaten
Debatten fortsatte och Sture Åström hade en replik införd i Helsingborgs Dagblad 24 augusti 2008:
En författningsdomstol måste införas som yttersta instans till medborgarnas skydd mot politikers maktmissbruk.
Klicka på bilden för att läsa inlägget.
Det svenska tjänstemannaansvaret är INTE avskaffat(jfr not*). ‘Bara regelmässigt förbisett’…idag…av samma skäl som dryftas i Brita Sundberg-Weitmans nya bok “Sverige och Rättsstaten på 2000-talet” och i resten av den här kommentaren.
När en bevisligen rättsinnad människa, med bevisligen stor sakkunskap under bevisligen stort civilkurage yttrar sig offentligt i Sverige – i en för merparten svenskar bevisligen avgörande fråga – uteblir förväntade reaktioner.
Det är ofattbart.
I vart fall mot bakgrund av statsvetarprofessorn Bo Rothsteins uttalanden i Svenska Dagbladet den 4 augusti 2008 under rubriken ”Svensken bryr sig mer än någonsin”.
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/samhalle/artikel_1520059.svd
Här syftas på den i huvudsak uteblivna debatten om och kring Brita Sundberg-Weitmans aktuella bok “Sverige och Rättsstaten på 2000-talet” där hon åter sätter fingret på Sveriges mest blågula – i bemärkelsen ömma – punkt; rättssäkerhetsfrågan. Och har nu Brita Sundberg-Weitman i egenskap av bl a doktor i juridik, diagnostiserat det cancerliknande syndromet (”JO måste upphöra att se medborgarna som rättshaverister och myndigheterna som felfria”) och ordinerat medicinen (”JO-ämbetet måste stärkas”).
http://www.expressen.se/debatt/1.1222626/dagens-jo-ett-hot-mot-rattsstaten
Under alla omständigheter kan ingen, på sakliga grunder, förneka att Brita Sundberg-Weitmans samtidigt så insiktsfulla och modiga arbete har skett och sker för det ALLMÄNNAS bästa. Så, var är den officiella tacken i hennes fall? – trots att så få, på sakliga grunder, gjort sig så väl förtjänta av hjält(inn)estatus av högsta rang?
För säkerhets skull: Jag känner inte Brita Sundberg-Weitman personligen och skriver mig inte varm för henne av andra skäl än att ha läst och förstått vad hon har uträttat i försök att rehabilitera det begrepp, som i dagens svenska verklighet är värt mindre än luft. En hjält(inn)einsats om någon, då det är fråga om det begrepp som enligt svensk GRUNDLAG ska GARANTERA att ”medborgarnas rättigheter inte träds förnär” – den allmänna rättssäkerheten.
För, vad händer i en förlängning UTAN allmän rättssäkerhet? – om utvecklingen fortsätter som idag? – där svenska medborgares rättigheter REGELMÄSSIGT nonchaleras? – hos landets högsta tillsynsmyndighet(er)?
Är inte det en fråga av högsta rang? – som både talar och svarar för sig själv?
Alf Susaeg
*BrB 20:1. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning genom handling eller underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften skall dömas för tjänstefel…Om ett brott som avses i första stycket har begåtts uppsåtligen och är att anse som grovt, skall dömas för grovt tjänstefel till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om gärningsmannen allvarligt har missbrukat sin ställning eller om gärningen för någon enskild eller det allmänna har medfört allvarligt förfång eller otillbörlig förmån som är betydande.
Det är riktigt att det formellt sett finns lagstiftning om tjänstefel, men det är i praktiken obefintligt. Därför är det riktigt att hävda att tjänstemannaansvar inte finns i Sverige.
I Medborgarrättsrörelsens öppna brev till Grundlagsutredningen skrev vi i punkt 14 om Skärpt straffansvar vid tjänstefel:
”Medborgarrättsrörelsens kritik var hård när straffansvaret för tjänstefel vid myndighetsutövning togs bort 1975. Beteckningen tjänstefel återinfördes 1989, men med en annan innebörd än vad tjänstefel tidigare haft. Exempelvis är straffansvaret vad avser adekvansläran inte densamma som i straffrätten, utan är densamma som i civilrätten. Det innebär att det inte räcker med ett samband mellan en handling och en skada, utan att det också måste föreligga ett ”tillräckligt” samband. Det betyder i praktiken att riksdagen förklarat att vissa tjänstefel inte ska kunna straffas även om samband mellan en felaktig myndighetsutövning och skada är påvisat. Man anser inte att felaktiga ”bedömningar” ska kunna straffas.
I en jämförelse mellan enskilda medborgares ansvar gentemot staten och myndighetspersoners ansvar gentemot medborgare gäller alltså helt olika ansvar. Detta är orimligt. Det svenska adekvansbegreppet har ingen förankring i europarätten. Det är däremot en metod som används i totalitära stater. Innebörden för svensk del synes vara att ”eliten” antages göra sitt bästa för samhället och att den måste ha utrymme för misstag eller betungande konsekvenser för enskilda utan eget ansvar, eller ansvar för stat och myndigheter.
Det bör i grundlagen uttryckas att denna skillnad i straffansvar inte får förekomma i svensk lag.”
Tack Dick Erixon, för ditt förtydligande.
Och för att i detta satirernas tidevarv kommentarens fortsättning inte ska missförstås, ska sägas att det är
uppriktigt och vänligt menat.
Alltså. Hur kommer det sig att det är nästan tyst i den svenska samhällsdebatten i den här frågan? Eftersom det är fråga om den svenska rättsstatens själva fundament? Eftersom det bokstavligen är som du skriver:
”Det svenska adekvansbegreppet har ingen förankring i
europarätten. Det är däremot en metod som används i totalitära stater.”
Så, hur kan det vara så tyst i det offentliga samtalet i den här frågan? – bortsett från Brita Sundberg-Weitman, du själv och några till?
Och än märkligare: Hur kan förespråkarna för det här
så uppenbart demoraliserande, samhällsfördärvande och
i grunden kriminella förhållandet – få hållas?
År efter år efter år efter år…
Allvarligt talat: Är inte själva tystnaden och passiviteten i den här frågan det märkligaste – och farligaste – av allt?
Alf Susaeg
Ja, Alf, tystnaden om konstitutionella frågor är farlig eftersom grundlagen är medborgarnas yttersta skydd mot maktmissbruk och övergrepp.
Jag tror det har flera orsaker: 1) juridik är komplicerat och det märks direkt om en debattör/journalist/politiker inte är påläst. Därför drar sig de vanliga proffstyckarna för dessa frågor – de har inte tid att läsa på och väljer enklare ämnen.
2) Det är, upplever också jag, att konstitutionella frågor är svåra att göra intressanta och lättillgängliga även för den som läser på. Det är teori och filosofi mer än ja- och nej-frågor.
3) Sverige saknar tradition i att diskutera konstitution och den har historiskt haft en svag ställning. Om grundlagen är praktiskt oanvändbar, finns ingen mening att hänvisa till den.
Men i Medborgarrättsrörelsen hoppas vi att Grundlagsutredningens slutbetänkande ska ge upphov till mer av denna viktiga diskussion.
Dick,
Då jag i så mångt och så mycket delar den uppfattning om tingens ordning du tillkännager och själv är ”i hjärtat rebell” känner jag mig måsta tillkännage när jag inte riktigt håller…eller hänger…med.
Det gäller inlägget på din privata blogg under rubriken
”Rätt att ta lagen i egna händer”. Och då du nu i allt fler fora betecknas som en av landets främsta opinionsbildare, har du ‘på köpet’ fått mer än själva äran att bära.
Men först (min)slutkommentar under den här rubriken, på den här bloggen – där jag helt delar din uppfattning. Med kvarhängande frågetecken om hur den aktuella tystnaden/passiviteten överhuvudtaget är möjlig.
SÅ svårt är det ju inte att skilja på rätt och fel. Och borde det heller inte vara svårt att göra en så självklart viktig, allmängiltig – och allmänfarlig – samhällsfråga både intressant och tillgänglig.
Du har rätt i att det i Sverige saknas tradition i att diskutera konstitution, vilket förmodligen hänger ihop med det du skrev i din första kommentar ovan ”…att ‘eliten’ antages göra sitt bästa för samhället och att den måste ha utrymme för misstag…”.
Förmodligen finns även en koppling till det unikt svenska begreppet ”rättshaverist” som jag skrev en artikel om i mitten på 90-talet (finns i olika tappningar på bl a på Brf webbsida http://www.bankrattsforeningen.org.se/haverist.html och http://www.bankrattsforeningen.org.se/Haverist/haverist2.html )
Samma begrepp som Brita Sundberg-Weitman så både modigt och träffsäkert ‘hemförlovat’ i sin nya bok.
Sverige är bevisligen världens enda s k rättsstat där makt- och myndighetseliten med skitprat, korruption och kriminellt förtal ostört och riskfritt kan förstöra livet för rättmätigt rättssökande medborgare. I jordens alla övriga länder och kulturer betrakats det som alldeles självklart att både kräva och få den rätt man enligt gällande lagar, avtal och regler har.
Den av outgrundlig anledning så väl inarbetade svenska inställningen på det här området är därför i grunden, och
på s k ren svenska, helt jävla ofattbar.
Sedan frågan om rätten att ta lagen i egna händer.
I nödvärn självklar. Men…i som nu en aktuell (nödvärnsliknande) situation måste nödvändiga räfts- och rättarting hållas på rätt plats och mot rätta parter. Nämligen mot de myndigheter och myndighetsutövare/individer som bär ANSVARET för att
s k vanligt folk idag känner sig tvungna att backa till djungelstadiet.
Rättskämpen Moberg slogs länge och modigt mot dessa fantomer men lyckades aldrig ‘konstituera’ själva fenomenet – bortsett från att mynta begreppet rättsröta. Vilket jag i brist på nästgårdsvarande begrepp(eller brist på kreativitet) har hängt på ett par bokstäver och bildat substantivet ”rättsrötare”.
Långt ifrån hundra som slagfärdigt begrepp men har fördelen att innehålla två R som (spegelvända)gjorde det möjligt att skapa en ‘hyfsad symbol’.
Men oavsett hur fenomenet betecknas eller symboliseras är det fråga om hänsynslöst beräknande och/eller rädda och fega samhällsfördärvare som jag menar och skriver ”med alla kollektiva medel och ansträngningar måste kläs av eller på och offentligt belysas.” Mer om detta här http://ordetkontrasaken.blogspot.com/2008/08/vlkommen-ut-i-ljuset.html.
För övrigt är det i Sverige än så länge någorlunda självklart att liv och egendom ska fredas för tjuvar och banditer.
Men kritikens och ffa de nödvändiga åtgärdernas udd MÅSTE riktas åt rätt håll, annars bör vi omgående importera och konstituera USAs vapenlagar, i befintligt skick. Fortsätter dagens utveckling; utan fungerande tillsynsmyndigheter, är det bokstavligen kört.
Och sluts både cirkeln och den här kommentaren kring frågan ovan; ”det avskaffade tjänstemannaansvaret.”
Alf Susaeg
Enligt Hans Lindblad, 16 år som FP riksdagsman och riksdags revisor i boken Ämbetsmannavälldet säger han att tjänstemannaansvaret är i praktiken helt borta.
För övrigt en bra bok som belyser makten från insidan och
hur det står till med landet.
Han skrev boken 2002 och i dag med återblick på vad han
sa då så är ju det precis så som det har gått, fullständigt käpprätt åt hellvete. Idag finns ingen rätt för den enskilde
medborgaren utan det är en infantil jurist cirkus där lagar är *bara rekomendationer* där beroende på instans gör
helt sin egen tolkning och helst hemmasnickrad efter tycke
och smak.
Det rådande rättsystem representerar inte mig, jag betraktar det på avstånd och godkänner det inte, det är
ett perverterat och dyssfunktionellt system.
För övrigt epitetet rättshaverister är uppfunnet av jurister
och skall således bara appliceras på jurister för det är ju som så att man kan bara *haverera* den om man arbetar
med och inom *rättssystemet*.
[…] är jur.kand., f. frivårdsinspektör och f. föredragande i Utlänningsnämnden. Hade det gamla tjänstefelsbegreppet funnits kvar hade de kunnat klämma åt de främlingsfientliga poliserna i Malmö. Nu kan man bara […]
[…] ett ord att lära sig är ”adekvans”, som är det ord som betyder att det inte i praktiken finns något tjänstemannaansvar i det här landet. I samband med att uppenbarhetsrekvisitet kom […]
Rätten att bli rehabiliterad och slippa inadekvarta åtgärder bara för att Försäkringskassan tycker på ett visst sätt, är en fråga av hög dignitet för rättsmedvetna.Man ska inte behöva krypa ner i ett slags prokrustessäng som kassan ,har snickrat ihop ,utan måste få kräva bättre arbetsmiljö i exempelvis skolan ,för att vi ska kunna verka där och som lydiga skattebetalare leverera underlag för jobbskatteavdrag,men då får man inte slå undan benen för oss och strunta i arbetsmiljölagen,som kommuner och landsting gör,när det passar dem.Sådant leder till förtidspensionering,eller sjuk-och aktivitetsersättning,all passivitet till trots.Snart har den byråkratin försvunnit,så ajöss med lokalkontoren då!Nu ska all kommunikation ske via datrorer och telefon,men det är inte alltid så lätt.Frågan är om det är rätt och vad den enskilde i sin utsatthet ska ta sig till, när man inte klarar att knappa sig igenom telefonträskets alla menyval vid varje samtal.Hemskt!Och politikerna lägger sig inte i myndighetens organisation,men nu får det bli en ändring!Det var bättre på vevtelefonens tid,för då kom man åtminstone fram.Den Nya Försäkringskassan borde stå på det nymoderata mu(S)taschpartiets gemensamma alliansprogram under blåröd vimpel med eldig kamp för de förtidspensionerades legitima krav på uppräkning av pension/livränta.Perssons:krona för krona-löfte och Khadaffis;zenga, zenga!Han menade att man skulle gå från by till by för att ordna upp problem,som han själv ställt till med!
Vårdens, skolans och omsorgens rättigheter,lagstiftningen, bevakas inte alltid av våra förmyndare upa.,eller förstår dessa verkligen inte alla lagtexterna?Ingenting verkar spela någon roll längre utom när myndigheterna med frenesi driver det som bara måste drivas igenom,som den envetna tunnelborren i Hallandsås.
[…] Det har i praktiken gjort politiker och tjänstemän immuna vid missbruk av sina åligganden. Läs mer Filed Under: Byråkrati, Domstol, Juridik & Lagar, Kriminalitet & Kriminalvård, […]
[…] Näst viktigast var att tjänstemannaansvaret togs bort Det har i praktiken gjort politiker och tjänstemän immuna vid missbruk av sina åligganden. Läs mer […]
[…] tjänstemannaansvaret avskaffades 1974 har denna hord av tjänstemän och kvinnor inte bara utvecklat en osund inställning till sin egen […]