Ända sedan fredsförhandlingarna i Versailles 1919 har diskussioner om en ”världsregering” förekommit. Inom internationell politik har olika lösningar föreslagits, som avviker från tanken om en person en röst.

Särskilt har två principer diskuterats, skriver Lewin: ”Inflytandet ska graderas efter hur påverkad man är av ett beslut (the affected principle) och hur intensivt man är engagerad i frågan (the intensity principle).

Lewin är klok nog att avfärda dessa. Hur ska man kunna avgöra dessa högst abstrakta aspekter? Och framför allt – vem ska avgöra detta?

Ett annat sätt att organisera ett politiskt system är att skapa legitimitet genom resultatpolitik (output-legitimisering). Att flytta fokus från procedurer till politikens förmåga att möjliggöra välstånd. Det är ju genom att följa denna logik som kommunistregimen i Kina kan behålla makten. Peking erbjuder ökat välstånd mot att medborgarna lyder.

Men ekonomiskt välstånd är inte allt här i världen. Att kunna tänka fritt är större.

Det är ju demokratins förmåga att förena individuell frihet med makt och ansvar som gör det till bättre styrelseskick än något annat.

Men då gäller det ju verkligen att maktutövande och ansvarsutkrävande följs åt. Lewin berömmer Europeiska Unionen som ett regionalt försök att öka demokratins utbredning. Men EU är exempel på där medborgarna inte kan utkräva ansvar av makteliten. Detta erkänner Lewin:

Den fördjupade integrationen beror på att man sällan ställt maktfrågorna på sin spets … istället ägnar sig [EU] åt en smygvis överflyttning av makt från nationalstaterna till Bryssel.

För mig är detta oacceptabelt. Jag gillar idéen om europeiskt samarbete, men det måste ske med öppna kort. Europas väljare måste kunna avsätta de styrande i EU. Och välja in en fungerande opposition i dess ställe. Så är det inte idag. EU-parlamentet är ett pinsamt skämt.

Jag har tidigare föreslagit att vi istället för parlament borde välja en folkvald president för Europa. Denne borde utse sin EU-kommission. Europeiska rådet, med medlemsländernas regeringschefer, har sedan att anta eller förkasta presidentens förslag.

På detta sätt uppnår vi ett maktutövande med ansvarsutkrävande. För detta krävs ett nytt fördrag för EU. Ett fördrag som blir federalistiskt, men då för att i klartext begränsa den federala makten och freda medlemsländernas självbestämmande på de flesta politikområden.

Jag tror inte på en världsregering. Däremot borde varje kontinent kunna utveckla demokratiska instanser på samma sätt som EU, där man tar ansvar för att mänskliga rättigheter respekteras och att rättsstat upprätthålls.

På det sättet skulle skurkstater och diktaturer successivt försvagas och inte i längden kunna förtrycka folket.

Det viktiga med demokrati är att garantera medborgarnas frihet. Och genom att organisera flera från varandra självständiga övernationella organ på olika kontinenter finns också den viktiga individuella friheten att ”opt-out” från den egna kontinenten och flytta till en annan.

(Detta är den första av två artiklar om medborgarskapet i en global värld)

Mycket tungt inlägg. Regeringen och ansvarigt statsråd måste reagera.

26/11 – Allemansrätten behöver förtydligas (Helsingborgs Dagblad)

30/11 – Ifrågasätt allemansrätten (Upsala Nya Tidning)

5/12 – Oreglerad allemansrätt missbrukas (Sydsvenskan) 

Senaste exemplet är president Barack Obamas sjukvårdsreform. Den är kontroversiell, men röstades igenom kongressen och har antagits som lag. I Sverige skulle frågan därmed vara avgjord. Så är det inte i USA.

Obamas sjukvårdslag kräver att alla medborgare ska skaffa sig en sjukvårdsförsäkring.

Många anser att det är ett tvång som strider mot grundlagen.

Därför har sjukvårdsreformen överklagats i domstol. Snart kommer Högsta domstolen med största sannolikhet att behandla frågan om reformen strider mot konstitutionen och därför inte får genomföras.

I Sverige anses det strida mot demokratin att en domstol kan upphäva en lag som riksdagen beslutat om. Men det är en alltför snäv syn på demokrati. För att ett samhälle ska anses leva upp till demokratiska ideal måste ett antal mänskliga fri- och rätigheter uppfyllas. Dessa rättigheter får inte stå och falla med majoriteten i riksdagen. De måste stå över tillfälliga majoriteter.

Det är därför grundlagar finns i demokratiska länder.

Men vad är vitsen med grundlagar om ingen ser till att upprätthålla dem?

I USA tar man konstitutionen på högsta allvar. Högsta domstolens nio domare har högre prestige och respekt än politiker i kongressen. Även större respekt än den sittande presidenten. Skälet är att de har i uppgift att granska politikerna och se till att konstitutionen inte överskrids.

Även om sjukvårdsreformen av många anses vara Barack Obamas största bedrift, kan den alltså få tummen ner av Högsta domstolen, och då är reformen olaglig.

Inför denna viktiga process diskuterar medierna hur domstolen kan komma att agera. I magasinet New Yorker skriver man om den svarte domaren Clarence Thomas, som går i spetsen för en snäv tolkning av hur politiker får inskränka medborgarnas friheter: Will Clarence and Virginia Thomas succeed in killing Obama’s health-care plan?

Artikeln är anmärkningsvärd eftersom New Yorker räknas till de medier som lutar ut vänster och som ofta brukar gå till personangrepp på högerinriktade beslutsfattare som domare Thomas. Efter att klaga på att hans fru är politiskt engagerad (något man inte annars brukar se som en nackdel för vänsterpolitikers partners), medger man att Thomas är en framstående juridisk tänkare som omformat amerikansk politik på många områden.

Den initierade politiske kommentatorn Michael Barone kommenterar New Yorkers långa artikel i National Review: Obamacare and the Jurisprudence of Clarence Thomas.

När krav på vapenförbud förts fram och röstats igenom i delstater har Thomas visat att sådant förbud inskränker medborgarnas frihet på ett sätt som konstitutionen förbjuder. Han har också påpekat att vapenförbud tidigare använts för att inskränka svartas frihet. Därmed har visat att vapenförbud är i strid mot konstitutionen, och fått domstolen med sig.

Barone avslutar sin artikel så här:

[New Yorker] bryter mot modet på vänsterkanten, om att utmåla Thomas som en intellektuell lättviktare … Istället beskriver han Thomas som brilliant och redo att — vilket är presidentens mardröm — utmana och sänka sjukvårdsreformen, Obamacare.

Kongressen har aldrig förut antagit, och domstolen har aldrig godkänt, en lag som kräver varje individ att köpa en kommersiell produkt, så som Obamacare gör. I detta fall är det Obama och demokraterna, inte Clarence Thomas och de domare som följer hans juridiska analys, som bryter mot traditionen.

Tänk om vi i Sverige kunde få en liknande diskussion om var politikens gräns går i relation till medborgarnas frihet. Det skulle vi behöva!

27/6 – Helsingborgs Dagblad
28/6 – Gotlands Allehanda
29/6 – Blekinge Läns Tidning (och Sydöstran)
29/6 – Norrbottens Kuriren
1/7 – Norrköpings Tidningar
4/7 – Gefle Dagblad
4/7 – Dalarnas Tidningar (inkl Falu Kuríren, Borlänge Tidning, Södra Dalarnas Tidning, Mora Tidning, Nya Ludvika Tidning)
6/7 – Hudiksvalls Tidning (och Ljusdals-Posten, Ljusnan, Söderhamns Kuriren):
7/7 - Nya Wermlands-Tidningen
8/7 – Borås Tidning
11/7  – Södermanlands Nyheter
11/7 – Örnsköldsviks Allehanda (och tidningen Ångermanland)
12/7 - Sundsvalls Tidning
13/7 – Eskilstuna-Kuriren
14/7 - Västmanlands Läns Tidning, VLT

Annons

På tisdag kommer den här annonsen att publiceras i Svenska Dagbladet. Efter föredraget håller Medborgarrättsrörelsen sin ordinarie årsstämma. Välkomna!

Stämman hålls tisdagen den 10 maj i Berns Salonger, spegelsalen, och startar kl 19.

Välkomna!

Platsen är Berns Salonger (Spegelsalen) nära Norrmalmstorg i Stockholm.

Välkommen!

När lagen om strandskydd ändrades för drygt ett och ett halvt år sedan hävdade många, inte minst från borgerligt håll, att dispenserna för att bygga inom strandskyddat område skulle öka markant. Men det har snarare blivit tvärtom.

Sveriges Radio rapporterar från Kronoberg, Färre dispenser- trots lättnad i strandskyddet:

– För två år sedan hade vi 119 dispenser i Kronoberg och förra året hade vi 113 så det är till och med en liten minskning, säger Maria Lönnqvist, naturvårdshandläggare på länsstyrelsen, till Sveriges Radio.

Trots att strandskyddet luckrades upp den 1 juli 2009 så har antalet dispenser i Kronoberg alltså inte blivit fler. Tvärtemot vad många trodde. Tanken var även att lättnaden i strandskyddet också skulle ge landsbygdskommuner ökade möjligheter att locka nya invånare med attraktiva sjönära tomter.

Det är allvarligt att politiker inte lever upp till de intentioner man säger sig ha. Det är oacceptabelt att man talar om lättnader, när man driver igenom lagar som innebär motsatsen.

Trelleborgs Allehanda i All proportion saknas:

Det står helt klart att Trelleborgs kommuns krav i fråga om strandskyddet inte uppfyller Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Det skriver tre företrädare från Medborgarrättsrörelsen.

Kristianstadsbladet i  Individen är rättslös mot systemet:

Trelleborgs kommun hotar med böter och fängelse för Alf Svensson (KD), före detta partiledare numera Europaparlamentariker, om han klipper gräset och placerar solstolar för nära vattnet på sin egen tomt i Smygehamn.

Artiklar är också publicerade i Dalarnas Tidningar och Nya Wermlands-Tidningen .