Det har blivit en del debatt om grundlagarna i medierna. Det är glädjande. I dag kritiserar huvudledaren i Dagens Nyheter, Bedräglig enkelhet, de förändringar som Justitiekanslern Göran Lambertz fört fram i debattartikeln, Nödvändigt att skrota tryckfrihetsförordningen. I ledaren heter det:
Det låter så enkelt och rationellt att grundlagen ska vara oberoende av tekniken … Men i praktiken vore denna lösning inte alls enkel. För om det inte är tekniken som avgör om ett budskap har grundlagsskydd, vad är det då?
Tryck- och yttrandefrihetsberedningen skissade i sitt betänkande på en möjlig ny formulering av lagens innebörd: ”Grundlagen omfattar alla yttranden som är riktade till allmänheten och är av betydelse för ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande.”Faran med en reglering av sådant slag är, menade utredningen, att den ”öppnar för avsevärt godtycke vid bedömningen av om grundlagsskydd föreligger”. Har yttrandet verkligen betydelse för det fria meningsutbytet? Bidrar det till upplysning? Eller är det konstnärligt?
En viktig fördel med kopplingen till tekniken är med andra ord att man slipper ett annat, för tryckfriheten farligare beroende: beroendet av subjektiva och tänjbara bedömningar av innehållet i yttrandet.
Medan kontroversiella yttranden i dag har grundlagsskydd när de framförs i tryckt form skulle de med en teknikoberoende grundlag kunna anses vara av sådan art att de inte åtnjöt något grundlagsskydd.
Enkelheten i idén om en teknikoberoende grundlag är därför bedräglig.
Ja, att urholka grundlagsskyddet för tryckta medier, därför att man vill införliva nya medier framstår inte som den bästa lösningen. Det tyckte ju utredaren själv, justitierådet Göran Regner, vilket påpekats här i bloggen.
JK får också kritik för sin önskan om ändringar från annat håll: statsvetaren Sverker Gustavsson har kritisk replik i Dagens Nyheter, Fel tänkt, Lambertz:
Så länge brännbara frågor inte ställs på sin juridiska spets är det ingen som säkert vet, om det är svensk grundlag eller EU:s grundläggande principer som vi har att rätta oss efter. En grundläggande precision saknas på en lång rad områden. Vad yttrandefrihet och meddelarfrihet skall anses betyda på svensk botten är ett av dessa …
Då är det bättre att försöka upprätthålla de grundlagar vi har och i praxis tolka dessa till förmån för vår egen syn på saken.
Att aktivt förändra grundlagarna på sätt som strider med unionen kan innebära att ”unionen i förödmjukande former” underkänner svenska förändringar.
Ja, denna aspekt försvårar ytterligare möjligheterna att ändra gällande yttrandefrihetsgrundlagar. Och när man inte vet om en förändring innebär en förbättring kan det vara bättre att vänta.
Read Full Post »