Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for september, 2009

TV8-programmet +Aschberg och nyhetssiten Realtid.se avslöjar hur Skatteverket underlåtit att agera mot handläggare som agerar olagligt och korrupt: Den knarkande skattehandläggarenSå drabbades affärsmän
av Stefan Köhler
 och Skatteverkets handläggare tog emot pengar för att utreda konkurrent.

De skattförda hade dock inte en chans mot processföraren. Stefan Köhler godtog inga förklaringar från dem han eftertaxerade och vissa överklaganden gick rätt ned i papperskorgen.

En biträdande jurist hos Advokatfirman Vinge, i dag toppadvokat, fattade 1999 misstankar om att det inte stod rätt till med sin klients handläggning, och gillrade en administrativ fälla.

Fällan avslöjade samma år att Stefan Köhler helt sonika kastat den kända finansmannens inlagor, och cheferna på Skatteverket, SKV, larmades. Efter två veckor lades hela eftertaxeringen ned utan förklaring. Finansmannen undkom med blotta förskräckelsen och 78.000 kr i advokatkostnader.

I en rättsstat ska man inte behöva betala dyra advokaträkningar för att klara sig från olaglig skatteindrivning från staten.

Skatteverket bryter mot allt vad god myndighetsutövning innebär. Det är en uppenbar effekt av att staffansvar för statliga tjänstemän i praktiken inte existerar. Det urholkar rättssäkerheten för medborgarna.

Annonser

Read Full Post »

Att medborgarnas rättigheter fortfarande inte respekteras fullt ut framgår av ett fall som Tommy Hammarström tar upp i sin kolumn i Expressen: Sjukt att Harald måste kalhugga:

Han har envist kämpat för att få avverka utan att slutavverka, hugga utan att kalhugga. Men så får han inte göra, inte i Norrlands inland.

I tisdags förra veckan meddelade kammarrätten sin dom: Harald Holmberg måste följa skogsstyrelsens diktat och hugga rent och kalt, och inte pröva något slags naturkulturmetod och försöka plockhugga i skogen utan att ödelägga skogen.

Det är en märklig dom.

Ja, i vilket fall kan man konstatera att äganderätten sitter löst i vårt land, då myndigheter får tvinga fram miljöskadligt utnyttjande av privat mark.

Read Full Post »

Kriget på arbetsplatsen

Här en intressant debattartikel av Börje Eriksson som infördes i senaste numret av medlemstidningen:

Kriget på arbetsplatsen

– en fråga om grundläggande rättigheter

”Visa civilkurage” är ett demokratiprojekt som växt fram på insikten om att vem som helst kan drabbas av socialt destruktiva processer på jobbet. Projektledaren Börje Eriksson skriver att tillämpningen av lagstiftningen i praktiken inte ger individen något skydd.

För en arbetsledare med helhetsansvar för personal, ekonomi och verksamhet kan det lätt bli så att en enskild med-arbetares rättigheter väger lätt gentemot kollektivets.

Alla ställer nog upp på målet att en grupp eller en majoritet inte får begå oetiska handlingar mot enskilda personer eller minoriteten. Men ändå är medvetna eller omedvetna oetiska handlingar vanliga på jobbet när arbetsmiljön präglas av rivalitet, tystnad och rädsla. Det vill säga motsatsen till den öppenhet och dialog som eftersträvas.

Långa sjukskrivningar
Enligt Socialstyrelsens senaste folk-hälsorapport framgår att psykosociala problem på jobbet är den vanligaste orsaken till långa sjukskrivningar.

Enligt arbetsmiljöverket upplever nio procent av arbetskraften förföljelse, rivalitet eller mobbning. Bland de offentliganställda är siffrorna ännu högre.

Forskningen berättar att utformningen av de sociala spelreglerna i hög grad påverkar hur deltagarna sedan agerar. Utkrävs inte ansvar, kommer heller ingen att ta ansvar. Forskarna är ense om att när ingen bearbetar eller löser sakkonflikter på arbetsplatsen sker efter hand en maktförskjutning. Sakkonflikten övergår i en personkonflikt där någon medarbetare efter hand anklagas för negativa egenskaper och utses till syndabock. Därefter sker utstötning och isolering.

De som drabbas måste ses som symptom på arbetsplatsens problem. Det handlar om gruppen och ledarens oförmåga att hantera konflikter, inte den drabbade personens egenskaper.

Det handlar om otrygghet i gruppen som leder till ett räddhågat sätt att handskas med kritik, rivalitet och konflikter. Vid bristande dialog uppstår ofta en situation där ena parten ser orsakerna som den andres personliga egenskaper istället för att diskutera sakfrågorna. Händelseförloppet är välkänt i forskningen.

Lagstiftningen tar parti för kollektivet
Syndabocksprocesser är i lag förbjudna och får inte ske. De finns föredömligt väl beskrivna i Arbetsmiljöverkets juridiskt bindande föreskrifter om ”kränkande särbehandling”.

Men när Arbetsmiljöverket kopplas in hjälper de arbetsledare och kollektivet att gå vidare. Inte den drabbade medarbetaren. Individen blir ofta sviken av samtliga de statliga myndigheterna som är till för att skapa goda arbetsmiljöer.

Andra problem är att det inte verkar finnas straffsanktioner och att ansvar inte utkrävs av någon.
Fack och skyddsombud faller för grupptrycket

Ofta ställs lojaliteten med olika medlemmar emot varandra. Det enskilda ombudet ställs inför en stor risk att själv drabbas om denne väljer att gå mot kollektivet. Den som blivit isolerad får då uppleva hur fackets kollektiva struktur skapar handlingsförlamning.

Rädslan för uppslitande diskussioner leder till att problem tystas ner och den som anklagas får inte möjlighet att försvara sig.

Rykten och osäkerhet skapar passivitet hos alla utomstående parter, istället för att genom utredning gå till botten med problematiken. Skuld och skamkänslor för inaktivitet döljs och problemen omtolkas med tiden.

Myndigheter och fackföreträdare i samma båt
Arbetsmiljöverkets inspektioner vid en anmälan sker rutinmässigt med skyddsombud, facklig företrädare och arbetsgivare. Den drabbade har ingen rätt att medverka. Processer ses utifrån kollektivets perspektiv, av alla parter. Den enskilde saknar därmed rättssäkerhet.

Ett grundkrav för att en konfliktsituation ska kunna lösas är att alla parter får avge sin bild av situationen i en utredning som gör en opartisk analys. Konflikter och intriger som leder till utstötning är en stor och viktig arbetsmiljöfråga.

Tystnad i samhällsdebatten
Forskare och sakkunniga möter ofta tystnad när det gäller att diskutera situationen. Debatten tystas.
Jag hoppas att Medborgarrättsrörelsen ska kunna bidra till att öppna upp diskussionen ur ett medborgarperspektiv. Hur ska individen bättre kunna skyddas i lagstiftningen?

Till sist: jag använder inte ordet ”mobbning” eftersom det ger associationer till medvetet elaka grupprocesser med inslag av trakasserier och pikar, vilket verkar ske mer sällan. Det handlar om mer subtila och svårtolkade skeenden där individens identitet successivt förändras.

BÖRJE ERIKSSON
projektledare Visa Civilkurage

Read Full Post »