Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for februari, 2012

Detta skriver Daniel Persson på ledarsidan i SvD den 11:e februari 2012 med anledning av en fällande för stöld. Inget märkligt i sig men i detta fall rörde det sig om plockande av vitmossa. Detta är en viktig markering av en gräns för vad man får göra på annans mark.

 

I torsdags dömdes en man vid Hässleholms tingsrätt för stöld. Inget märkligt i sig, men det vederbörande stulit var mossa från skogen. Utan tillstånd från det kommunägda bolag som ägde marken tog den dömde mannen med sig fyra män ut i skogen för att tillägna sig stora mängder mossa för att sedan sälja den till en butik.

Till mannens tveksamma och strikt ickemoraliska försvar bör sägas att domen inte var helt given. Allemansrätten är ett minst sagt otydligt begrepp. Av regeringsformen framgår att den finns och att den ger oss tillgång till naturen, det är allt. Den ges sedan vissa gränser genom framför allt ett mindre antal regler i brottsbalken och markägarnas rätt till skadestånd för orsakad ekonomisk skada.

Det har medfört att markägare enbart kan se på när den egna marken exploateras av exempelvis bärplockarföretag och vildmarksturismnäringen. Detta trots att det är markägaren som sköter om marken, som förvaltar den och inte minst är ansvarig för den. Att kommersiella aktörer tillåts klampa in och bara ta för sig utan att behöva bry sig om vare sig ägaren eller markenär ovärdigt en demokrati.

Vissa inskränkningar får markägare finna sig i, och gör det också. Det handlar om allmänna intressen som vägar och elnät, men också den privata allemansrätten. Det är områden där ingreppen tjänar hela samhället. I fråga om kommersiellt nyttjande förväntas dock ägaren avstå sin rätt till egendomens förtjänster till någon annan utan ersättning. Det är både orimligt och stötande. Den som har råd att sända ut en hel arbetsstyrka i skogen att plocka bär har också råd att skaffa tillstånd och betala för verksamheten.

Äganderätten är grundläggande för vårt rättssystem, ja hela vårt samhälle, och den är dessutom skyddad av FN:s deklaration för mänskliga rättigheter. 1600-talsfilosofen Thomas Hobbes funderade kring ägande och kom framtill att det egna bara kan sägas vara ens eget om det finns en makt som är otvetydigt starkast och som erkänner att det är ens eget samt skyddar detta förhållande.

Staten erkänner markägarnas rätt till marken, men att säga att de agerar för att upprätthålla rätten vore magstarkt. Allemansrätten har aldrig varit ämnad att vara en väg till profit. Den är vår garanti för tillträde till skog och mark, för våra promenader och hajker i det vilda. Den ser till att vi har rätt att plocka svamp, blommor att sätta i en vas och smultron att trä på ett grässtrå.

Den är vår rätt till ett personligt förhållande till naturen och den befläckas av den övriga verksamhet som utövas i dess namn. Därför är det viktigt att gränserna för det kommersiella nyttjandet av allemansrätten uttryckligen regleras i lag. Det bör dessutom ske på ett sätt som respekterar äganderättens ställning i vårt samhälle.

 

Read Full Post »