Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘äganderätt’ Category

En fastighetsägare uppför en byggnad som han fått bygglov för. Fyra år senare kräver länsstyrelsen att byggnaden rivs. Läs hela artikeln!
Bygglov stoppat – efter fyra år!

Read Full Post »

Allemansrätten är inskriven i grundlagen utan att vara närmare definierad. Det sätt som den skrivits in är mycket märklig. Äganderätten behandlas i Regeringsformen, 2 kap, 15 § – läs själv:

http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Kungorelse-1974152-om-beslu_sfs-1974-152/#K2

De två första styckena behandlar äganderätten på ett korrekt och bra sätt. I fjärde stycket införs ”allemansrätten” som där får en helt överordnad roll över de två¨första styckena. Enligt vårt förmenande så är denna skrivning helt oacceptabel särskilt när man inte har definierat allemansrätten.

Hur skall man då definiera allemansrätten? Varför inte snegla på hur ett grannland har löst detta:

Islands allemansrätt

”Det har funnits stadganden om allemansrätt i isländsk lag sedan ”urminnes tider”. I Jónsbok från 1281 finns flera stadganden om allmänhetens rätt på andras egendom och några av dem gäller ännu. Dagens reglering är spridd i flera lagar.

Man skiljer dels på privat mark och mark i folkets ägo, dels på odlad och icke-odlad mark. Huvudregeln är att ägaren av privat mark har all nyttjanderätt, t.ex. bete, fiske och vatten, men det finns flera undantag. Folk har rätt att vistas på icke odlad mark utanför bebyggelse utan särskilt tillstånd, men markägaren kan begränsa den rätten genom att hägna in område och genom skyltning förbjuda tillträde. På odlad mark krävs tillstånd till tillträde.

Cyklister och ryttare ska följa vägar och stigar så långt möjligt. Tillfälligt bete är tillåtet på icke-privatägd mark, men kräver tillstånd på privat mark.

Rätten att tälta på icke-odlad mark i bebyggda områden är begränsad till en natt och högst två tält, såvida inte markägaren förbjudit tältning helt.

Bär- och blomplockning m.m. förutsätter ägarens tillstånd på privatägd mark(detta följs dock inte i praktiken), men är tillåten i övrigt, såvida fridlysning inte skett.”

Det måste till ett skydd för äganderätten och en rimligare avvägning mellan allemansrätt och äganderätt. Nuvarande tingens ordning är inte acceptabel.

Read Full Post »

Frihetsportalen skriver Mats Jangdal under rubriken ”Lagens väktare”:

Det sägs att skillnaden mellan svensk och fransk mentalitet är den att i Frankrike är allt tillåtet som inte uttryckligen är förbjudet, medan det i Sverige är tvärtom, allt är förbjudet som inte uttryckligen är tillåtet. Det kan låta lustigt men är det inte på minsta vis. Frihetsälskande amerikaner och de är många, brukar hänvisa till sin konstitution, “We the People” har av effektivitetsskäl lånat ut rätten att verkställa vår vilja. De politiska besluten ska vara de som folket vill se och tillåter. Det sistnämnda är inte det minst viktiga. Därför ägnas i USA en stor del av den politiska energin åt att lura på folket beslut som politikerna eller andra intressen vill ha. Supreme Court har en viktig funktion att fylla. I Sverige behöver de inte luras, de kör bara över oss.

Den avgörande skillnaden mellan Sverige å ena sidan och Frankrike och USA å den andra, är förmodligen de revolutioner dessa länder, men inte Sverige, genomlevde på 1700-talet. Man kan rent av utvidga perioden och dess innehåll till 1600-talet till och med 1800-talet när båda länderna upplevde perioder med intensiv politisk-filosofisk debatt och blodiga inbördeskrig. Det gjorde inte Sverige. Vår transition från envälde till demokrati har inte genomlidit vare sig samma debatt eller våldsamheter. Positionerna och principerna har inte mejslats fram på samma smärtsamma sätt, vilket inte heller lett till samma klarsyn om vad det ena eller andra innebär.

En av de grundläggande principerna för alla civilisationer med bofast befolkning är äganderätten. Den har varit nedtecknad i lag i sådana samhällen de senaste fyra årtusendena. Även Sverige har haft starkt skydd för äganderätten, även om det varierat över tid. Men nu är det nog svagare än någonsin.

Många svenskar, även skolade jurister, myndighetspersoner och även våra lagstiftande riksdagsledamöter betraktar äganderätten som en resträtt, det som blir kvar när det allmänna eller andra intressen fått sina anspråk tillgodosedda. Detta är en oerhört allvarlig försämring av rättstryggheten i landet. Stora delar av detta är ett resultat Axel Hägerströms “spökhus”.

Det som tillkommit på senare år är den gröna rörelsen och intrinsikalismen. Vi har gått från en rättsordning och filosofisk principiell hållning där människan, både som individ och kollektiv står över naturen (antropocentrism), till en ordning där människan skall tvingas underkasta sig allehanda vidskepelser om Gaia, hållbar utveckling, biologisk mångfald, klimatneuroser och annat (biocentrism).

När dessa gröna stollerier konfronterar ett redan svagt egendomsskydd blir skyddet i praktiken utraderat. Varje irrationellt infall kan tas till intäkt för att angripa äganderätten, all egendom kan konfiskeras för något inbillat högre ändamål. Hur står det till med kunskapen om äganderättens fundamentala betydelse för såväl civilisation som demokrati och rättsstaten? Det frågar man sig ibland när man ser hur den ena paragrafen efter den andra adderas till lagtext och förordning. Var och en motiverad med den goda viljan, men inte någon med insikt eller omtanke om äganderättens fundamenta.

Äganderätten skyddas inte av vare sig våra lagstiftande eller rättskipande församlingar. De lever i villfarelsen att den skulle vara en resträtt. Men sanningen är att historiskt är det endast de som varit ägare av mark eller andra fastigheter av betydelse som haft rösträtt eller annan representation, så deras rättigheter och vilja kunnat beaktas.

Det är alltså dessa ägare som medgett vissa rättigheter till andra. Men att markägarna därigenom gått med på att få sina rättigheter beskurna och till och med skulle medgett att övriga medborgare har rätt att medelst majoritetsbeslut frånta markägarna än mer av rätten till sitt ägande är en myt och en lögn. Detta måste med kraft tillbakavisas och argumenteras emot. Inte minst vittnar skrivningarna i EKMR (som numera även är svensk lag) om en internationell kontinuitet i vårdandet av äganderätten. Detta måste belysas bättre i den svenska debatten.

Det är skrämmande när våra politiker inte förstår hur den goda viljan, mot andra intressen än de som nämns i grundlagen, i förlängningen blir de små stegen in i tyranniet. Vi behöver en renoverad grundlag, en riktig konstitution och en författningsdomstol. För att riktigt återfå kontroll på våra egna lagar skulle vi dessutom behöva lämna både EU och FN.

Vare sig politiker eller personer inom myndigheter och rättsväsende är intresserade av att fundera och resonera kring dessa frågor. Jag hävdar dock att även våra politiker kan välja att debattera principerna för formulering och tillämpning av våra lagar. De är inte tvingade av några formella skäl att avstå. De kanske rent av är skyldiga att delta i en sådan debatt?

Read Full Post »

Har du känt dig överkörd av myndigheterna? Lönar det sig att kämpa? Eller skall man akta sig för att stöta sig med makten och istället vara en underdånig medborgare?

Vad gäller i den svenska rättsstaten? Med grundlagen 1809 stadfästes principen om maktdelning, varefter individens rätt stärktes steg för steg under 1800-talet.

Senare lanserade uppsalaprofessorn Axel Hägerström sin filosofi: Individen har inte några naturliga rättigheter utan bara sådana som en stat formulerar i sina lagar och som staten har makt att upprätthålla. Då kan staten också inskränka dem i ”det allmännas intresse”. Lagarna är instrument för statens maktutövning.

Denna filosofi anammades av tidens socialistiska rörelser inklusive en falang inom den svenska socialdemokratin. Denna drev igenom en fullständig omvälvning av grundlagens rättsprinciper i omarbetningen 1976. Då upphävdes maktdelningen och all makt lades hos riksdagens majoritet.

Dagens offentliga tjänstemän är naturligen präglade av denna förutsättning. Många ser sin uppgift mer som att styra och kontrollera medborgaren snarare än att betjäna honom. Detta har blivit särskilt tydligt i behandlingen av bygglov och miljötillstånd, ex.vis dispenser på strandskyddat område. Markägare kan känna sig berövade rätten till sin egen mark, därför att den skall vara ”allemansrättsligt tillgänglig”.

Det finns då individer som av uppfostran och personlighet framhärdar i att rättvisa skall skipas i deras eget fall och inte inser att byråkratin förväntar sig att de skall ge sig och underordna sig det föregivna samhällsintresset.

Att ta strid kräver tålamod och resurser men ger resultat. Ett bra exempel är kraven från Ägarfrämjandet att ta bort uppenbarhetsrekvisitet och att ersättningarna vid expropriation skulle bli generösare. Läs om detta i en utmärkt artikel på dess hemsida:

http://www.agarframjandet.se/2007/09/

Artikeln skrevs 2007. Även MRR krävde att uppenbarhetsrekvisitet skulle tas bort ur grundlagen, efter som det lade all makt hos riksdagens majoritet. Det blev fallet i den nya grundlagen 2010. Då hade även lagen om expropriation ändrats, så att båda kraven blev tillgodosedda. Det går alltså att få ändringar till stånd, men man får ta det stegvis och ha tålamod. Att strunta i äganderättens hantering får inte vara en option. Den är alltför viktig för att styras av folk som inte respekterar den.

Redan 1952 skrev Sverige under Europakommissionens Konvention om de Mänskliga Rättigheterna, EKMR, som således är överordnad de svenska lagarna. Den utgår från att varje individ har okränkbara naturliga rättigheter, alltså helt motsatt Hägerströms filosofi och socialistiska uppfattningar. Den ger starkt skydd för såväl hemfrid som äganderätt.

Vi anser att de svenska lagarna måste omarbetas så att de blir förenliga med EKMR.

Vem var Hägerström? Om honom och det arv han lämnat efter sig framgår av Zarembas artikel ”Hägerströms spökhus”: http://mrr.se/nrs/hagerstroms_spokhus.htm

Bengt Holmgren

Read Full Post »

Detta skriver Daniel Persson på ledarsidan i SvD den 11:e februari 2012 med anledning av en fällande för stöld. Inget märkligt i sig men i detta fall rörde det sig om plockande av vitmossa. Detta är en viktig markering av en gräns för vad man får göra på annans mark.

 

I torsdags dömdes en man vid Hässleholms tingsrätt för stöld. Inget märkligt i sig, men det vederbörande stulit var mossa från skogen. Utan tillstånd från det kommunägda bolag som ägde marken tog den dömde mannen med sig fyra män ut i skogen för att tillägna sig stora mängder mossa för att sedan sälja den till en butik.

Till mannens tveksamma och strikt ickemoraliska försvar bör sägas att domen inte var helt given. Allemansrätten är ett minst sagt otydligt begrepp. Av regeringsformen framgår att den finns och att den ger oss tillgång till naturen, det är allt. Den ges sedan vissa gränser genom framför allt ett mindre antal regler i brottsbalken och markägarnas rätt till skadestånd för orsakad ekonomisk skada.

Det har medfört att markägare enbart kan se på när den egna marken exploateras av exempelvis bärplockarföretag och vildmarksturismnäringen. Detta trots att det är markägaren som sköter om marken, som förvaltar den och inte minst är ansvarig för den. Att kommersiella aktörer tillåts klampa in och bara ta för sig utan att behöva bry sig om vare sig ägaren eller markenär ovärdigt en demokrati.

Vissa inskränkningar får markägare finna sig i, och gör det också. Det handlar om allmänna intressen som vägar och elnät, men också den privata allemansrätten. Det är områden där ingreppen tjänar hela samhället. I fråga om kommersiellt nyttjande förväntas dock ägaren avstå sin rätt till egendomens förtjänster till någon annan utan ersättning. Det är både orimligt och stötande. Den som har råd att sända ut en hel arbetsstyrka i skogen att plocka bär har också råd att skaffa tillstånd och betala för verksamheten.

Äganderätten är grundläggande för vårt rättssystem, ja hela vårt samhälle, och den är dessutom skyddad av FN:s deklaration för mänskliga rättigheter. 1600-talsfilosofen Thomas Hobbes funderade kring ägande och kom framtill att det egna bara kan sägas vara ens eget om det finns en makt som är otvetydigt starkast och som erkänner att det är ens eget samt skyddar detta förhållande.

Staten erkänner markägarnas rätt till marken, men att säga att de agerar för att upprätthålla rätten vore magstarkt. Allemansrätten har aldrig varit ämnad att vara en väg till profit. Den är vår garanti för tillträde till skog och mark, för våra promenader och hajker i det vilda. Den ser till att vi har rätt att plocka svamp, blommor att sätta i en vas och smultron att trä på ett grässtrå.

Den är vår rätt till ett personligt förhållande till naturen och den befläckas av den övriga verksamhet som utövas i dess namn. Därför är det viktigt att gränserna för det kommersiella nyttjandet av allemansrätten uttryckligen regleras i lag. Det bör dessutom ske på ett sätt som respekterar äganderättens ställning i vårt samhälle.

 

Read Full Post »

Jan Rejdnell som är debattör och verkställande ledamot i en nystartat liberal tankesmedja tar upp myndigheternas ansvar vad gäller skyddande av äganderätten i ett debattinlägg på Newsmill

Read Full Post »

Gunilla Sellberg, miljöjurist, Sellbergs Miljöjuridik AB, skriver i SvD under rubriken ”Dags för opartisk utredning om allemansrätten”. Gunilla Sellberg skrev om allemansrätten tidigare i år på SvD:s Brännpunkt.

Mycket tungt inlägg. Regeringen och ansvarigt statsråd måste reagera.

Read Full Post »

Older Posts »