Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘grundlagsöversyn’ Category

HANS KINDSTRAND:
Publicerat på Det Goda Samhället den 7 december 2015

Det är svårt att bedöma samtiden. Är det som nu sker inför våra häpna ögon något som längre fram, när historien uttolkats och facit finns på plats, ett paradigmskifte?

För drygt 200 år sedan hamnade Sverige i en konstitutionell kris. Då skapades 1809 års Regeringsform. Den grundlagen kom till i en desperat situation. Kungen var avsatt och på några korta försommarveckor behövde man få fram texten till en ny grundlag. Resultatet blev 1809 års Regeringsform som kom att gälla i 165 år. Inspirationen kom från Montesquieus lära om maktdelning.

(mer…)

Read Full Post »

Inger Enkvist:
I Sverige har staten under decennier för många betytt ”välfärdsstaten som delar ut bidrag”, men flyktingkris, terrorattacker i Paris, händelserna i Köln och ryska militärplan har plötsligt påmint oss om statens huvuduppgift att skydda sina medborgare fysiskt. Ingen annan aktör kan sköta militärt försvar, polis och rättsskipning, det vill säga medborgarnas skydd mot övergrepp från andra människor. Sverige agerar sedan länge som om alla människor ”egentligen” är snälla och vill oss väl, som om vi därför inte behöver skyddas och som om militär och polis inte behövs.

Efter fysiskt skydd kommer statens övergripande ansvar för landets infrastruktur, därför att vägar och järnvägar och även telefon-, tv- och internetkommunikation tydligt hör samman med ett speciellt territorium liksom beredskapen inför natur-katastrofer. Ytterligare en uppgift är undervisning och sjukvård, där det klart är statens uppgift att garantera att skolor och sjukhus finns tillgängliga över hela territoriet.

(mer…)

Read Full Post »

Krister Thelin reder ut begreppen.

Inte sällan höjs röster från borgerligt håll för att vi i vårt land bör införa en Författningsdomstol (“Konstitutionsdomstol”). En del borgerliga partier har haft det i sina program (och något parti har måhända det kvar fortfarande). Förslaget är ett uttryck för en önskan att medborgarna bör skyddas i sina rättigheter av en självständig, oväldig och opartisk instans – också gentemot politiska beslut.

Författningsdomstolar
Det finns två modeller, dels den tyska modellen (Bundesverfassungsgericht), dels den amerikanska med SCOTUS (Supreme Court of The United States). Enkelt uttryck består skillnaden däri, att den förra kan avgöra saker in abstracto (det vill säga utan att det finns ett konkret mål med parter) och också pröva grundlagsenligheten i en lag ex ante, dvs. som remissorgan innan lagen formellt antagits. I det senare fallet, som i USA, krävs att det finns ett mål och parter, varigenom en konstitutionell fråga kan bli belyst och en lags grundlagsenlighet kan bara prövas ex post.

(mer…)

Read Full Post »

Efter krisen kring Decemberöverenskommelsen finns all anledning att fundera över demokratin i Sverige. Dagens partikulturer innebär att det som kommer uppifrån lovordas utan ifrågasättanden. De som går emot får betala ett högt pris. Därför krävs åtgärder för att bättre försvara väljarnas intressen, skriver Finn Bengtsson och Rolf K Nilsson, som nu grundar en stiftelse med syfte att försvara demokratin.

Finn Bengtsson
Rolf K Nilsson
Debattarttikel publicerad I SvD 2015-01-05

Demokratin som system och vikten av demokratiskt inflytande förekommer ofta i politiska högtidstal. En läpparnas bekännelse är lätt, men att praktisera demokrati har visat sig betydligt svårare. Vi avser vanligen ”folkstyre” eller ”folkmakt” och i regeringsformens första kapitels första paragraf kan vi läsa att ”All offentlig makt utgår från folket”.

Vår ståndsriksdag gjorde emellertid fram till mitten av 1800-talet stor skillnad på folk och folk. Först 1919 fick vi lika rösträtt för män och kvinnor, men fortfarande var de under 23 års ålder, straffångar och människor med fattigvårdsunderstöd eller stora skatteskulder utan. Dessa brister i demokratin har genom åren korrigerats i allt väsentligt. I jämförelse med många andra länder har vi nått långt när det gäller demokrati, demokratiskt inflytande, medborgerliga rättigheter och yttrandefrihet.

(mer…)

Read Full Post »

Sverige närmar sig ett nationellt krisläge. 1970-talets konstitutionella reformer har inte levererat. Det är dags att gå tillbaka och göra om och göra rätt. Det är hög tid för en förnyelse av vårt konstitutionella system – och därefter en omstart.

Leif V Erixell
Publicerad i Dagens Samhälle 15 september 2015

Enkammarriksdagen från 1971 och 1974 års regeringsform har fått mycket kritik genom åren och sistnämnda har lappats och lagats, men de grundläggande problemen gällande centralism, öppning för lagstiftningsinflation samt dåliga mekanismer för eftertanke och maktbalanser i staten har kvarstått.

Något som inte minst påtalats i Demokratirådets rapport från 2004, kritik som tyvärr i stort sett klingat ohörd. Alliansen hade till exempel inför 2010 års grundlagsändringar möjlighet att införa en författningsdomstol.

Miljöpartiet var med på båten, men Moderaterna med Reinfeldt i spetsen ville inte förnärma Socialdemokraterna som är det parti som förutom Vänsterpartiet tydligast vill behålla den i stort sett otyglade svenska demokratiska centralismen.

(mer…)

Read Full Post »

Kandidatförsäkran

Advokat Hans Kindstrand:

Några gånger under livets gång inträffar nog hos de flesta av oss en ”inre förvandling”. Det syns inte på utsidan men den finns ändå där. Ett sådant tillfälle kan vara när man i högtidlig form, i en noga fastställd ceremoni, avger ett löfte. Det ömsevisa äktenskapslöftet i en vigselritual, som resulterar i att kontrahenterna blir man och hustru, kan illustrera vad jag menar.

Idén att under högtidliga former avge löften har mycket djupa rötter i vår kultur. Under kristen tid utvecklades i Sverige en edslära med starka religiösa inslag. För ungefär 150 år sedan fanns det ingen betydande samhällsfunktion, som inte utfördes av människor som avlagt en ed, som enkelt uttryckt gick ut på att de lovade att utföra sina uppgifter väl och efter bästa förmåga. Det gällde alltifrån barnmorskor och skollärare till landshövdingar, statsministrar och kungar. Eden innebar att man tog Gud till vittne på sina ärliga avsikter och utsåg samma Gud till hämnare om man begick mened genom att svika sitt löfte.

(mer…)

Read Full Post »

av Olof Hedengren

Sedan urminnes tider har diskussioner förts angående principer för hur ett samhälle bör styras och organiseras. Atens greker experimenterade med demokrati, oligarker och tyranner eller envåldshärskare. Den romerska republiken fördelade makten mellan senaten, folkförsamlingar, folktribuner och maktbemängda konsuler med korta mandatperioder.

Från just grekerna har vi fått ordet demokrati, folkvälde. Nu var det inte så helgjutet demokratiskt i Aten på sin tid då till exempel endast manliga medborgare hade rösträtt.

När vår del av världen blev mer sofistikerad med definierade stater/nationer, central lagstiftning och en alltmer välorganiserad statsmakt kom frågan om fördelningen av makten i fokus. Tanken var att makten skulle delas mellan statsbärande institutioner och att det måste finnas mekanismer för att kontrollera makten.

(mer…)

Read Full Post »

I Boken: EU:s konstitution. Maktfördelningen mellan den europeiska unionen, medlemsstaterna och medborgarna (Norstedts juridik, sjunde upplagan) skildras främst de grundläggande rättsliga principer, efter vilka unionen för närvarande styrs.

Boken har skrivits av Mats Melin som är justitieråd och ordförande i Högsta förvaltningsdomstolen och Joakim Nergelius som är professor i rättsvetenskap vid Örebro universitet samt docent i komparativ rätt och europarätt vid Åbo Akademi sedan 2003.

Det har tidigare förelegat sex upplagor av denna bok med Mats Melin och Göran Schäder som författare. Författarduons samarbete avbröts tragiskt när regeringsrådet Göran Schäder allt för tidigt gick bort 2006. Den bearbetning av texten som var nödvändig för att boken fortsatt skulle beskriva de grundläggande normerna för samarbetet inom EU, har därför inte förrän nu, varit möjlig att genomföra.

Boken som alla som intresserar sig för vad Sveriges medlemskap i den Europeiska Unionen egentligen innebär, ger en översiktlig framställning av grundläggande rättsliga principer efter vilka den europeiska unionen styrs. Dessa principer framträder i de grundläggande fördragen, men har i stor utsträckning kommit att utvecklas genom EU-domstolens praxis.

EU:s konstitution handlar också om hur makten i samarbetet mellan unionen och dess medlemsstater är fördelad, hur den enskilde medborgaren kan göra sin rätt gällande, samt hur makten delas mellan unionens institutioner.

I den sjunde upplagan av denna bok behandlas också de ändringar som tillkommit genom Lissabonföredraget samt beaktas åtskilliga avgörande från EU-domstolen. Dessutom ges en översiktlig redovisning av den nya europakten och andra förändringar på den ekonomiska politikens område.

Vad inte många känner till är att till EU-samarbetets överstatliga, federala drag hör först och främst att unionsrättsliga normer binder enskilda rättssubjekt i medlemsstaterna, genom denna överstatlighet. Liksom att gemensamt beslutade regler av medlemsstaternas domstolar och myndigheter skall tillämpas, framför medlemsstaternas egna lagar.

Dessa överstatliga drag har sin grund i det förhållandet att medlemsstaterna överlåter beslutanderätt, suveränitetsrättigheter, till unionen. Staterna avstår alltså frivilligt från en del av den makt som de annars besitter och överlämnar den till gemensamt utövande i gemensamma organ.

EU har också en egen rättsordning. Men EU-rätten är vare sig statsrätt eller internationell rätt. Inte heller ger den en rättsvisande bild att beskriva den som en blandning av dessa rättsliga kategorier, även om den ärvt drag av dem båda. EU-domstolen i Luxemburg har uttryckt saken så att det tidigare EG-fördraget ”låt vara att det slutits i form av en internationell överenskommelse, utgör icke desto mindre den konstitutionella urkunden för en gemenskap som grundas på rättsstatliga principer. ”

EU-rättens företräde är nödvändigt för att säkra dess effektivitet: Den rätt som härleds från fördraget, vilket är en oberoende rättskälla, kan på grund av sin särskilda och ursprungliga natur inte överflyglas av någon som helst inhemsk rättsregel utan att berövas sin karaktär av gemenskapsrätt och utan att den rättsliga grundvalen för gemenskapen som sådan sätts i fråga.

EU-domstolens betydelse kan knappast överskattas. Den har en roll som är väsentligt mer betydelsefull än vad internationella domstolar normalt har. Domstolen är även rättsskapande genom att den lägger fast det närmare innehållet i EU-rätten.

Den enskilde har rätt att väcka talan mot unionens institutioner för att klandra beslut som antingen riktar sig till honom eller som annars berör honom omedelbart och individuellt. Mot en medlemsstat saknar däremot den enskilde rätt att föra talan inför EU-domstolen. Liksom i många andra sammanhang bortser domstolen här från rättsaktens form och tar i stället fasta på dess reella innebörd.

Den enskildes rätt berörs av unionens maktutövning på främst två sätt: För det första, genom de direkt tillämpliga normer som EU:s institutioner beslutar. Sådana regler binder ju enskilda rättssubjekt i medlemsstaterna på samma sätt som nationellt beslutade lagar. Men han berörs också, för det andra, indirekt genom de gemensamma rättsakter vilka visserligen inte är direkt tillämpliga, men ändock ställer krav på medlemsstaterna att utfärda lagar för att uppnå ett gemensamt, mer eller mindre avgränsat mål.

I båda situationerna har den enskilde – liksom när det gäller ”rent” nationell lagstiftning – ett berättigat intresse av att maktutövningen sker med iakttagande av allmänna rättsprinciper och med hänsynstagande till grundläggande fri –och rättigheter.

Min uppfattning är att den rättssäkerhet som numera existerar, tack vare EU-rätten och via EU-domstolen, är vida överlägsen den nuvarande svenska rättskipningen. Därför hoppas jag att unionen kan bestå – även om problemen med euron och de allvarliga ekonomiska problemen för många banker och länder inom EU – som gör att de inte längre förmår att uppfylla sina ekonomiska förpliktelser, för närvarande överskuggar all annan diskussion inom EU.

Rättssäkerhet (legal certainty, sécurité juridique) är ett omfattande begrepp. Kärnan i EU-domstolens tillämpning av begreppet kan kanske sägas vara kravet på förutsägbarhet i lagstiftning och rättstillämpning. En förutsägbarhet som tyvärr saknas på många håll i den svenska lagstiftningen, eftersom Sverige envist håller fast vid att vi inte behöver någon Författningsdomstol i vårt land.

Det är svenska politiker, och inte domare, som genom de politiskt färgade förorden till lagstiftningen, tagit över ansvaret för hur de svenska lagarna skall tolkas i många fall jag tagit del av.

Ur ett allmänt rättssäkerhetsbegrepp kan flera andra principer som tillämpas av EU-domstolen härledas, som principen om skydd för förvärvade rättigheter och berättigade förväntningar liksom det principiella förbudet mot retroaktiv lagstiftning och rättstillämpning som tillämpas i Sverige.

De rättigheter för den enskilde som EU-rätten föreskriver måste kunna göras gällande i domstol. Den enskilde ska alltså kunna föra talan om den medlemsstat i vilken han är medborgare underlåter att uppfylla de rättigheter som EU-rätten ger honom.

Rätten att inte dömas ohörd innebär en rätt för var och en att ta del av, och yttra sig över, de omständigheter som åberopas mot honom. På så sätt är den rätten också en förutsättning för att någon ska kunna utöva sin rätt till försvar.

Mats Lönnerblad

Vice ordförande i Medborgarrättsrörelsen (MRR)

Bokens titel: EU:s konstitution. Maktfördelningen mellan den europeiska unionen, medlemsstaterna och medborgarna

Författare: Mats Melin och Joakim Nergelius

Förlag: Norstedt juridik, 2012

Read Full Post »

Riksdagen höll debatt och omröstning 24 november. Av riksdagens protokoll framgår att 16 riksdagsledamöter deltog, av 349. Ointresset för konstitutionella frågor är oroväckande  stort bland politikerna.

I Opinionen.se, under rubriken Sveriges grundlag börjar likna konstitution, summerar jag den lilla, men ändock, mediebevakning som förekommit kring denna andra omröstning. Jag har ju tidigare här i bloggen hårt kritiserat riksdag och medier för att inte ta grundlagen på allvar. Inledningen lyder:

I veckan antog riksdagen det vilande förslaget till grundlagsreform. Den som trädde ikraft 1974 hade många allvarliga brister, inte minst när det gäller medborgarliga fri- och rättigheter. Det blir bättre nu, men inte bra.

Det vi saknar är författningsdomstol, och ett lika starkt ägarskydd som ute i Europa. Frågor som Medborgarrättsrörelsen har att arbeta vidare med.

Read Full Post »

Idag ska riksdagen anta det vilande förslaget till grundlagsreform. Glädjande nog är fler riksdagsledamöter anmälda till debatten än de som deltog i den första debatten om grundlagsförändringarna i juni i år. Så här ser talarlistan ut:

  Jimmie Åkesson (SD) 12 min  
  Peter Eriksson (MP) 10  
  Peter Hultqvist (S) 8  
  Per Bill (M) 8  
  Karin Granbom Ellison (FP) 4  
  Per-Ingvar Johnsson (C) 3  
  Mia Sydow Mölleby (V) 5  
  Tuve Skånberg (KD) 4  
  Kent Ekeroth (SD) 12  
  10  Åsa Torstensson (C) 4  
  11  Henrik von Sydow (M) 10  
  12  Jonas Sjöstedt (V) 8  

Vi får hoppas att det blir en frisk debatt om grundläggande aspekter på konstitution och medborgarnas rättsliga skydd.

Förra numret av tidningen Medborgarrätt innehåller ett referat från förra debatten.

Du kan läsa tidningen här. Läs mer om riksdagens beslutsunderlag här.

Read Full Post »

Ledaren i det nya numret återges här:

2 juni 2010 röstade riksdagen en första gång för att anta grundlagsändringar, utan att en enda tidning skrev om det. Några dagar tidigare höll riksdagen debatt om regeringens proposition ”reformerad grundlag”. Få deltog.

Här tar riksdagen ställning till de största grundlagsändringarna på 35 år.

Men hur är intresset för debatten? Noll bland journalister. Nära noll också bland riksdagsledamöterna. Bara elva röster hördes från talarstolen. Bara en i partiledarkretsen — miljöpartispråkröret Peter Eriksson.

Det är skandal att svensk politik inte lägger större vikt vid vår konstitution. Det bevisar att Sverige är en svag rättsstat, utan det intellektuella engagemang och moraliska patos som krävs för att garantera rättssäkerheten.

Juridisk filosofi
I juridiska diskussioner skärskådas viktiga politiska värderingar. Hur ska rättvisa tolkas? Diskussion är levande i Amerika. Varje termin blir det stor diskussion om Högsta domstolens beslut. Och jag gillar den meritokrati som utvecklas i en sådan miljö. Utsökta juridisk-filosofiska utläggningar respekteras, avsett om man håller med eller inte.

På det sättet höjs kompetensen kring juridiken hos alla—även journalister och allmänhet. Helt i linje med MRR:s syn på medborgarens roll och makt.

Medborgaren är ingen undersåte, utan en aktiv aktör som formar samhället. Då ska man, utöver ansvar för sina egna handlingar, också ta ansvar för hur makten fördelas och utformar principerna som styr rättsstaten.

Här vill jag därför passa på att ge några av mina tankar om maktdelning, monarki och direktvald statsminister.

Demokrati kontra maktdelning
Tyvärr tar inte grundlagsutredningen upp de mest grundläggande aspekterna på en konstitution. När jag läst Mats Svegfors bok om Hjalmar Hammarskjöld i bokboxen Sveriges Statsministrar under 100 år (Bonniers), slås jag av hur spännande diskussionerna var på 1910-talet, då parlamentarism och rösträtt segrade över kungamakt och maktdelning.

Vi har fått lära oss att den striden enbart handlade om att vara för eller emot allmän rösträtt. Det är fel.

Professorn i folkrätt, Hjalmar Hammarskjöld, var ingen ”aktivist” till förmån för enväldig kungamakt. Ändå sågs hans regering 1914-1917 som en kungaministär.

Skälet var att Hammarskjöld försvarade 1809 års regeringsform, som byggde på maktdelning. Inte lika elegant som den Amerikas, men där fanns ändå åtskillnad mellan den exekutiva (kungen) och den lagstiftande (riksdagen) makten.

Hammarsköld försvarade denna åtskillnad. Svegfors skriver: ”Men också för högerpragmatikern var maktdelningen med stark kungamakt fundamental för samhällsåskådningen.”

Hammarskjöld funderade på att agera ”kampregering”, vilket Svegfors definierar så här: ”Kampregeringen tänktes sluta upp med att kompromissa vänsterut och försvara den självständiga regeringsmakten i konflikt med riksdagens universella maktanspråk.”

Vid sidan om rösträtten handlade det om riksdagen skulle vara allenarådande, eller om statens olika grenar skulle vara separerade från varandra.

Från liberaler och socialister var stärkt makt för riksdagen, alltså parlamentarism, vägen att mota bort de gamla etablissemangen från köttgrytorna.

Men även om denna strategi var effektiv på kort sikt, är frågan om inte en hel del för medborgarna viktiga värderingar kastades ut med badvattnet när maktdelningsprincipen övergavs.

Statens roll blev därmed betydligt starkare. Staten blev en enda aktör i Sverige. Inte som i USA, där presidenten och kongressen är oberoende av varandra, och därtill underställda Högsta domstolens uttolkningar av konstitutionen.

Den ständiga kampen om jurisdiktion mellan federal och delstatlig nivå i USA förstärker än mer medborgarnas rättssäkerhet, eftersom staten inte är EN aktör som kontrollerar alla ordningsmaktens verktyg.

Kort sagt: USA kan aldrig bli en diktatur. Men Sverige kan vid ett enda riksdagsval rösta fram en majoritet som avskaffar det mesta, och genom seger i ett andra riksdagsval, avskaffa demokrati och mänskliga rättigheter.

Monarkins kontinuitet
Principiellt skulle jag aldrig föreslå införandet av ett ämbete som går i arv. Men monarkin är etablerad i Sverige sedan tusentalet år.

Och monarkin uppfyller en helt central aspekt i varje fungerande konstitution: kontinuitet.

Hitler hade inte kunnat ta makten, åtminstone inte lika lätt, om Tyskland fortsatt att vara kejsardöme. Den trohetsed som tyska officerare och soldater tvingades avge till Hitler personligen, hade aldrig kunnat inrättas, om kejsaren hade suttit kvar på tronen.

Kontinuitet har alltså stor betydelse för hur väl en konstitution fungerar i kris, även om denna funktion aldrig nämns i svensk debatt.

Exempelvis berörs den inte i den ytliga republikanska diskussionen. Så länge man inte tar denna aspekt på allvar, kan familjen Bernadotte-Westling vara lugna. Någon republik på så intellektuellt innehållslösa argument som idag framförs i Sverige blir det inte.

Samtidigt kan man vara kritisk mot att kronprinsessan väljer en man av folket som sin make. Hon plockar därmed russinen ur kakan. Hon vill leva sitt privilegierade liv, utan uppoffringar.

Om hon visade monarkin respekt skulle hon välja make ur adeln eller åtminstone från utlandet. Det är det pris hon betalar för sin ställning — hon måste gifta sig politiskt, inte privat. När hon nu inte gör det, lever hon inte efter monarkins regler, och undergräver därmed kungahusets ställning.

På båda sidor finns alltså en pinsamt låg insikt om de principiella aspekterna på konstitutionell monarki.

En annan svaghet med monarki är just att tronarvinge kan utebli. Då blir det konstitutionell kris.

Om monarkin faller
Skulle det hända, att exempelvis Victoria inte fick barn, tror jag inte Sverige kommer att behålla monarkin. Något aktivt val av en ny kung eller drottning kommer inte att ske.

Hur ska det nya statschefsuppdraget i så fall se ut?

Någon låtsaspresident, som Tyskland och många andra länder har, är totalt meningslöst. Då kan talmannen lika gärna sköta uppdraget.

För den som vill återinföra maktdelning, är det mest intressanta upplägget att göra statsministerposten direktvald och skiljd från riksdagen.

Statsministern skulle då vara både stats– och regeringschef.

Statsministern har redan blivit mäktigare än grundlagen föreskriver. Europasamarbetet, där statsministrar idag gör upp i förhandlingar ovanför parlamentens huvuden, har gjort posten mer självständig.

Helmut Kohl, Tysklands förbundskansler, har berättat att han utövade betydligt större makt än den tyska konstitutionen tänkt sig, då han förhandlade i Bryssel.

Eftersom dessa förhandlingar och avtal är bilaterala har förbundskanslern makt att teckna sådana, utan att först ha fått mandat av parlamentet. Det kan endast i efterhand lägga in veto, men då riskerar man samtidigt internationell konflikt med de länder förbundskanslern redan ingått avtal.

I och med EU-samarbetet har alla medlemsländers statsministrar — i praktiken — fått inte bara den amerikanske presidentens mandat att förhandla med andra länder, utan också ingå avtal som berör inrikespolitikens utformning.

Det är därför, tror jag, som EU är så populärt i den politiska klassen. Makten har frigjort sig från folket. Man har funnit nya själsfränder att umgås med.

Makten i ämbetet som statsminister har blivit så stor att det är orimligt att väljarna bara indirekt, genom partival till riksdagen, får säga sin mening i frågan om vem som ska utöva det.
Återinför maktdelning

Här skulle vi kunna återupprätta den maktdelning som försvann i och med parlamentarismens införande på 1910-talet.

Genom direktval av statsminister, som sedan på egen hand utser sin regering, får vi maktdelning åter. Men istället för maktdelning mellan kung och riksdag enligt 1809 års regeringsform, får vi maktdelning mellan regering och riksdag.

Den direktvalde statsministern är ansvarig för den verkställande makten, riksdagen beviljar budget och svarar för lagstiftningen.

Problemet med kontinuitet återstår, men kan lösas genom att ytterligare stärka domstolarnas ställning.

I konstitutionen kan skarpare skrivningar om riksrättsprocess införas mot statsministern om denne bryter mot grundlagen, och där Högsta domstolen fäller avgörandet. Genom en domstol som övervakar konstitutionen kan det demokratiska styrelseskicket garanteras. Domstolen fyller då monarkens uppgift att svara för kontinuitet.

Statsministern granskas då inte bara av riksdagen, där han kan få majoriteten emot sig, utan också av en domstol som kan avsätta honom/henne och utlysa nyval.

Stärkt integritetsskydd
Om riksdag och regering utses vid olika val, kommer de att granska varandra på ett sätt som försvårar de integritetsinskränkningar som många debattörer, exempelvis i Piratpartiet, lyfter fram.

Staten är då inte EN enhet som i hemlighet kan spana på medborgarna.

Med ”check and balances” uppstår ett konstitutionellt inbyggt medborgarskydd.
Jag tycker vi borde diskutera mer i dessa konstitutionella termer—det skulle kunna ge flera intressanta svar på tidens frågor.

Dick Erixon
ordförande

Read Full Post »

Nu är nr 2-3 av Medborgarrätt på väg ut till medborgarna.

Innehållet:

  • Ledare: Farligt ointresse för konstitutionen
  • Referat: Riksdagsdebattens höjdpunkter
  • Inget systemskifte,
    Morgan Johansson (S)
  • Starkare ställning för medborgarna,
    Per Bill (M)
  • Författningsdomstol hade varit önskvärd, Annie Johansson (C)
  • Är grundlagen ett karottunderlägg?, Cecilia Wigström (FP)
  • Framgång enligt de små stegens filosofi, Ingvar Svensson (KD)
  • Juristerna kan inte regeringsformen, Peter Eriksson (MP)
  • Häpnadsväckande om folkomröstningar, Anne-Marie Pålsson (M)
  • Domstolarnas självständighet stärks, Henrik von Sydow (M)
  • Viktiga frågor har utelämnats, Hans Wallmark (M)
  • Parlamentarismen är kärnan, Björn von Sydow (S)
  • Personvalsinslaget en dålig kompromiss, Max Andersson (MP)
  • Debatt: Svenska domstolar följer inte EU-rätten, av Mats Lönnerblad

Read Full Post »

Older Posts »