Detta skriver Daniel Persson på ledarsidan i SvD den 11:e februari 2012 med anledning av en fällande för stöld. Inget märkligt i sig men i detta fall rörde det sig om plockande av vitmossa. Detta är en viktig markering av en gräns för vad man får göra på annans mark.
I torsdags dömdes en man vid Hässleholms tingsrätt för stöld. Inget märkligt i sig, men det vederbörande stulit var mossa från skogen. Utan tillstånd från det kommunägda bolag som ägde marken tog den dömde mannen med sig fyra män ut i skogen för att tillägna sig stora mängder mossa för att sedan sälja den till en butik.
Till mannens tveksamma och strikt ickemoraliska försvar bör sägas att domen inte var helt given. Allemansrätten är ett minst sagt otydligt begrepp. Av regeringsformen framgår att den finns och att den ger oss tillgång till naturen, det är allt. Den ges sedan vissa gränser genom framför allt ett mindre antal regler i brottsbalken och markägarnas rätt till skadestånd för orsakad ekonomisk skada.
Det har medfört att markägare enbart kan se på när den egna marken exploateras av exempelvis bärplockarföretag och vildmarksturismnäringen. Detta trots att det är markägaren som sköter om marken, som förvaltar den och inte minst är ansvarig för den. Att kommersiella aktörer tillåts klampa in och bara ta för sig utan att behöva bry sig om vare sig ägaren eller markenär ovärdigt en demokrati.
Vissa inskränkningar får markägare finna sig i, och gör det också. Det handlar om allmänna intressen som vägar och elnät, men också den privata allemansrätten. Det är områden där ingreppen tjänar hela samhället. I fråga om kommersiellt nyttjande förväntas dock ägaren avstå sin rätt till egendomens förtjänster till någon annan utan ersättning. Det är både orimligt och stötande. Den som har råd att sända ut en hel arbetsstyrka i skogen att plocka bär har också råd att skaffa tillstånd och betala för verksamheten.
Äganderätten är grundläggande för vårt rättssystem, ja hela vårt samhälle, och den är dessutom skyddad av FN:s deklaration för mänskliga rättigheter. 1600-talsfilosofen Thomas Hobbes funderade kring ägande och kom framtill att det egna bara kan sägas vara ens eget om det finns en makt som är otvetydigt starkast och som erkänner att det är ens eget samt skyddar detta förhållande.
Staten erkänner markägarnas rätt till marken, men att säga att de agerar för att upprätthålla rätten vore magstarkt. Allemansrätten har aldrig varit ämnad att vara en väg till profit. Den är vår garanti för tillträde till skog och mark, för våra promenader och hajker i det vilda. Den ser till att vi har rätt att plocka svamp, blommor att sätta i en vas och smultron att trä på ett grässtrå.
Den är vår rätt till ett personligt förhållande till naturen och den befläckas av den övriga verksamhet som utövas i dess namn. Därför är det viktigt att gränserna för det kommersiella nyttjandet av allemansrätten uttryckligen regleras i lag. Det bör dessutom ske på ett sätt som respekterar äganderättens ställning i vårt samhälle.
Kompromiss mellan markägaren och strandskyddet
Det är fel att allemansrätten kör över äganderätten totalt för oss markägare. Det skulle vara mer rättvist om man kunde få bygga en stuga på högst 35 kvm och ett dass.
Tycker att man kunde få bygga en sommarstuga 50 m från vattnet och sedan göra en liten tomt runt stugan ca 5 meter i omkrets runt om stugan bara. Det räcker för den som har marken.
Då får markägaren sin stuga och allemansrätten får disponera resten av marken som är mycket mer än den som själva stugan står på. Visst ska man få ha en liten brygga, men det ska tillkomma en lag som säger att allemansrätten får fritt beträda bryggan och marken utanför stugan. Glöm privatskyltar!
Där har markägaren ingenting att säga till om. Skulle det stå stolar och bord vid strandkanten eller på bryggan så får allmänheten och så nyttja dessa.
Man ska också få röja lite vid stranden så folk kan gå i land och bada där. De flesta stränder kan man knappt gå i land på för, att det är mängder med vass och helt igenvuxet med sly.
Sänk gränsen för strandskyddet till 50 m annars tar allemansrätten över och det är inte heller rättvist.
Det skulle innebära om man ska bygga en stuga på en ö med dagens lag. Då skulle det vara 100 m åt varje håll av ön. Strandskyddet skulle göra att ön måste vara minst 225 m bred och 225 m lång. Och det är ett gränsfall, De där 25 metrarna är till för att själva stugan ska komma utanför strandskyddet.
Problemet är strandskyddet avloppsfrågan är redan löst
I hela avlånga Sverige är det ca 10% bebyggelse vid våra stränder. Resten av kusterna är obebyggd skogs mark. Det innebär 90 % Stränderna är det strandskydd som är till för allemansrätten, det är ju överdrivet mycket skydd vid våra stränder, det är synd om markägarna som inte kan använda sin mark.
Jag tycker naturligtvis att man ska ha allemansrätten kvar. Men man ska också få bygga sommarstugor 50 m från vattnet. Så det bästa vore om Strandskyddet , allemansrätten vore 50% och äganderätten av våra marker också är 50 %. Då skulle lagen om strandskydd vara rättvis. Det är den inte i dag och har inte varit så på 20 år.
Det finns inget avlopp att släppa ut i sjön och absolut inga kemikalier hushållen och ingen septitank heller. Och ingen elekticitet heller. Jag håller verkligen med att det inte är bra för miljön överhuvudtaget.
Man använder torrdass då behövs inget avlopp. Huset ska inte stå i strandkanten det är lagom med 50 meter i från stranden så att allmänheten ska få vara där. Jag vill ha sällskap av annat folk än mig själv. Bort med allt vad privat skyltar heter.
Jag och flera markägare som vill bygga vid sjö och kust och inte får för att strandskyddsdispenserna är så omöjligt svåra att få, så räcker det ju med en friggebod på 15 kvm utan avlopp och elström bara man får bygga något enkelt. Det är ju på sommaren man ska vara där vad ska man då med ström till när det är så ljust ute. Vi som är markägare får ju inte sätta upp en enkel friggebod ens. Så jag tycker kommunen kan köpa vår mark billigt och göra ett naturreservat av det.
kompromiss med strandskyddet varför inte?
Bygg 50 meter från vattnet, det finns plats för allmänheten ändå. Det är bra för Sverige att det byggs vid vattnet och ringa in stugan bara. Sedan så kan allmänheten vara vid stranden som vanligt.
Man ska få sätta ut en brygga, men det ska finnas en lag som säger att man inte kan mota bort folk som vill vara på bryggan eller vid marken, det är bara stugan och ca 10 meter runt om själva stugan som är tomten, resten är för allmänheten d.v.s allemansrätten.
Så varför kan man inte kompromissa med strandskyddet, så att markägare kan få bygga vid vatten och samtidigt tycker jag att folk ska få vara där som vanligt, att plocka bär, tälta, bada och använda bryggan samt resten av marken mm.
Det räcker att strandskyddet är på 50 meter. Annars blir det så stora tomter och dyra i inköp om man inte får bygga närmare än 100 m som det är i dagens lag. Det är bra för landet om man bygger mer vid landsbygden där det är mindre folkmängd.
Hur kul är det med bara skog och igenväxta ständer som man knappt kan gå i land. Det blir mer liv och rörelse i en sjö om det finns mer stugor.
Strandskyddets lag är en gammal lag från 50-talet, det är verkligen dags att förnya den och göra den mer rättvis, för den inskränker på äganderätten.
Kommunen kan köpa in mer mark av oss markägare eftersom vi inte får bygga vid vatten för att dispenser från strandskyddet är alldeles för restriktiva. Så kan väl kommunen göra naturreservat eller vad de vill med marken.
Med detta förnuft så kan markägare använda marken och allmänheten kan få vara där. På så sätt blir det inte lika orättvist. Varför kan det inte vara så?
Bygga mera vid vattnet
Jag tycker absolut att man ska få bygga vid sjöar och hav. Jag förstår inte varför närboende ska klaga på att det byggs, det är ju bra för näringen och låta andra som inte bor vid vattnet få en chans att bo vid vattnet.
Landsbygdsutveckling
Jag tycker man borde titta på om det finns några möjligheter att göra någon översiktsplan för landsbygdsutveckling vid sjöar. Undrar om man kan göra en kompromiss med strandskyddet att få sätta upp ett fritidshus på 30 kvm. Ungefär 50 m från vattnet och göra en zon yta runt huset på ca 10 kvm runt om huset som då är privat. Resten av sjö-tomten kan vara för allemansrätten.
Landsbygdsutveckling med strandskydds kompromiss!
Jag tycker man kunde göra en översiktsplan över sjöar också.Tex att få sätta upp ett fritidshus på 30 kvm. Ungefär 50 m från vattnet. Det borde vara en zon runt stugan på ca 10 kvm. Där det bara är privat inom den zonen. Resten av marken kan vara tillgängligt för allemansrätten. Där av en kompromiss med strandskyddet. Så fler får chansen att bygga i strandlägen. Men samtidigt ska folk kunna få gå i land och plocka sina bär och bada tälta och de vill göra. Så tycker jag det skulle vara…
Otur med lis-områden
Eventuellt kanske kommer kommunen peka ut vissa tomter som Lis-områden vid denna sjö. Då ska man ha en otrolig jättetur om de skulle peka ut just mina tomter för landsbyggsutveckling.
Det har jag mycket svårt att tro, utan då får man köpa en ny tomt som kommunen har pekat ut som lis-område där man får bygga. Och sälja mina tomter där ingen får bygga på. Och vem skulle vilja ha dessa tomter? Samt att det inte finns något värde på just dessa tomter för att man inte kan bygga där.
Markägare vid strandskyddat område
Är att du som fastighetsägare inte får förfoga över din mark utanför ianspråktagen tomtmark (kring bostadshus) mer än vilken allmänhet som helst.
Du får samla kvistar, plocka bär, svamp och blommor men inte mer. Du får inte avlägsna buskar och träd, inte ta bort död ved.
Eftersom det är en lantbruksfastighet får lantbruk inkl. skogsbruk bedrivas men det är också reglerat om än av andra myndigheter än kommunen.
Staten har tagit över förfoganderätten med stöd av strandskyddslagstiftningens regler om allemansrätt och biologiskt skydd av strandområdet. Du äger men har i praktiken i stort sett förlorat din förfoganderätt.
Du har behörighet men har förlorat dina befogenheter, liksom alla andra ägare till mark i strandskyddsområde.
Sverige har en olustig tradition av att samhället vet bäst och att medborgarna ska omyndigförklaras..
Ett exempel är tvångssteriliseringarna under förra delen av nittonhundratalet. Ska vi ha enväldiga kommunekologer som bestämmer utifrån icke deklarerade riktlinjer annat än att de biologiska förutsättningarna för växt och djurliv inte får ändras?
Det står ingenstans att ägarens synpunkter på hur marken ska skötas bör verkligen beaktas.
Orättvist byggande
Undrar varför man ska göra det lättare att få bygga för de som redan har hus vid vattnet. Och svårare för dem som inte har något hus vid vattnet?
Det är ju jätte-orättvist är det inte bättre att de som inte har något hus vid vattnet, skulle få bygga istället?
Det låter som att är du rik, ska du bli rikare och är du fattig ska du bli fattigare?
Markägarna får ju inget göra med sin mark som det är idag. Jag har själv sökt dispens för våran mark vi har vid en sjö och överklagat, men jag kom ingen vart. Det blev bara en stor kostnad för att få ett nej. Vi markägare betalar för marken men vi får inte göra något med den. Det känns ju märkligt.
Jag tycker man kan få bygga 50 m från stranden och sedan ringa in bara stugan med en liten tomt på ca 5 kvm runt om stugan och sedan så kan allmänheten vara där så mycket de vill, en kompromiss med strandskyddet alltså. Och då skulle inte det vara lika orättvist som det är idag.Själva stugan och den lilla tomten skulle inte ta stor plats i anspråk och resten är för de som vill tälta, bada, plocka bär mm.
Som det är i dag så får man ju inte sätta upp någonting alls, inte ens en liten friggebod. Det är verkligen att överdriva med strandskyddet.
Det är ju inte konstigt att man inte vill bo i små kommuner för man får ju ändå inte bygga där. Man förstår att folket flyttar in till storstäderna istället. Hade man fått byggt då hade man ju bott i den kommunen åtminstone över hela sommaren och då hade man ju handlat i deras affärer och även köpt andra varor då hade ju dem tjänat på det.
Jag är tycker att skulle kunna vara bra om man kunde få kompromissa med det. Och se mer möjligheter. Inte som det är i dag, är det nästan helt omöjligt att få dispans från det. Tro mig jag har försökt. Det var bara skyldigheter det fanns inga rättigheter som markägare överhuvud taget.
Håller helt med om att man borde göra strandskyddet mer överens med äganderätten.
Ett snällare strandskydd borde vi ha
50 meters strandskydd räcker.. Som det är idag med 100 meter strandskydd är det onödigt stor yta, det går åt onödigt mycket mark. Man skulle kunna bygga fritidshus på 30 kvm ungefär 50 meter från vattnet och göra en mycket liten tomt runt stugan det räcker för markägaren.
Sedan så kan allmänheten använda resten av marken. Man borde få göra tydliga skyltar utanför stugan att uppmana att här får ni bada, tälta, plocka svamp och bär mm. Istället för hemska privat skyltar.
Shcysst strandskydd
1OO meter strandskydd är onödigt mycket Det räcker med att strandskyddet är 50 meter. Annars blir det så mycket tomtmark som går åt. Man skulle kunna bygga stugor vid 50 m från vattnet och göra en mycket liten tomt runt stugan det räcker. Sedan så kan allmänheten använda resten av marken
Lantställe utan hus
Japp det är ruskigt att inte få bygga alls fast vi har 2.6000 kvm mark är allt som vi äger.
vid en sjö. Det finns ungefär 30st sommarstugor vid den sjön. Men vi får inte
bygga, man kan ju glädjas åt att vi inte är ensamma om detta även vid just
denna sjö. När tjänstemännen säger att man inte får bygga inom 100m
strandskydd tror jag inte på, för om det hade varit så skulle man se flera nya
sommarstugor som är byggda 100m från stranden. Så är det inte det är inte,
Det är att man inte vill att det ska byggas vid sjöar och hav alls. Man måste ju
sätta en gräns så att vi vanliga markägare ska tro att man får bygga inom
100m så att vi markägare ska bli mindre besvikna de är ju rädda att vi ska
klaga på att man inte får bygga alls. På fastlande har jag 110m från strandkant
till tomtgräns då skulle man ju få sätta upp en liten stuga på de 10 meter som
är kvar av tomtgränsen. Kommunens svar var att det är får några hus på denna
sidan av sjön. Det finns två sommarstugor på denna sida och vi är granne med den ena.
Problemet är strandskyddet avloppsfrågan är redan löst
I hela avlånga Sverige är det ca 10% bebyggelse vid våra stränder. Resten av kusterna är obebyggd skogs mark. Det innebär 90 % Stränderna är det strandskydd som är till för allemansrätten, det är ju överdrivet mycket skydd vid våra stränder, det är synd om markägarna som inte kan använda sin mark.
Jag tycker naturligtvis att man ska ha allemansrätten kvar. Men man ska också få bygga sommarstugor 50 m från vattnet. Så det bästa vore om Strandskyddet , allemansrätten vore 50% och äganderätten av våra marker också är 50 %. Då skulle lagen om strandskydd vara rättvis. Det är den inte i dag och har inte varit så i över 20 år.
Det finns inget avlopp att släppa ut i sjön och absolut inga kemikalier hushållen och ingen septimtank heller. Och ingen elekricitet heller. Jag håller verkligen med att det inte är bra för miljön överhuvudtaget.
Man använder torrdass då behövs inget avlopp. Huset ska inte stå i strandkanten det är lagom med 50 meter i från stranden så att allmänheten ska få vara där. Jag vill ha sällskap av annat folk än mig själv. Bort med allt vad privat skyltar heter.
Jag och flera markägare som vill bygga vid sjö och kust och inte får för att strandskyddsdispenserna är så omöjligt svåra att få, så räcker det ju med en friggebod på 15 kvm utan avlopp och elström bara man får bygga något enkelt. Det är ju på sommaren man ska vara där vad ska man då med ström till när det är så ljust ute. Vi som är markägare får ju inte sätta upp en enkel friggebod ens. Så jag tycker kommunen kan köpa vår mark billigt och göra ett naturreservat av det.
Strandskydds kompromiss!
Min pappa äger en halvholme vid en sjö i Heby kommun. Han får inte bygga där inte ens sätta upp en brygga på sin egen mark. Medan på samma holme finns 3 st fritidshus dessa personer har fått bygga för att det var en annan lagstiftning då.
Så orättvist ska det inte behöva vara? Som det är nu så är det Allemansrätten som bestämmer över min pappas mark. Alltså inte får göra någonting, inte ens hugga ner lite träd för att ha till sin kamin, Han tycker man ska få göra en kompromiss att få bygga längre upp ca 50 m från stranden och göra en privat zon på ca 10 m i en fyrkant runt den eventuella stugan. Han ska även få ha en liten brygga. Och ett litet dass det är allt.
Sedan så kan folk få vara där hur mycket de vill, men det ska finnas en lag som säger att Han inte får bussa i väg folk som vill vara på hans brygga. Och inte heller säga att det är privat här. Man ska inte få bygga mer än så. Inte som det är idag att de som har bygglov kan få sätta upp en massa friggebodar. Och vi som inte har något bygglov inte kan sätta upp ett endaste dugg. Lantbrukstomten är på ca13.000 kvm. Med min pappas förslag så är endast stugan och zonen privat. Men resten av tomten är för allemansrätten och djurriket. Sådan kompromiss är han med på helt till fullo. Då har man gjort en kompromiss av att få bygga men även fått behålla allemansrätten och strandskyddet.Det är så det borde vara.
Det är helt omöjligt att bygga ett litet fritidshus vid sjön
Jag har mark vid en ö som det finns två fritidshus på, men på min sida av den tomten jag äger, finns det inga stugor alls och där får man absolut inte bygga. Det tycker jag är orättvist och synd att man inte får sätta upp tex en sommarstuga på ungefär 30 kvm. Det skulle jag vara mycket nöjd med!
Den halva holme jag äger är den största ön som finns vid denna sjö. Tomten jag äger är på ca 13.000 kvm alltså 1.3 ha i storlek.Det är en rätt stor tomt, men kommunen tyckte att ön var alldeles för liten p g a att den är ungefär 57 m åt båda sidor, där det finns vatten runt om, eftersom det är en på en ö. Rakt ner så är ön på ca 120 m från strandlinjen till tomtgränsen där är det möjligt enligt lagen om 100 m. Problemet är att på sidorna är det 57 m på var sida bara. Det är där som strandskyddet kommer in och krånglar till allt. Kommunens motivation var för liten ö. Så där får jag ge upp!
Jag har också mark på fastlandet vid samma sjö. Den andra tomten på fastlandet är ungefär13.000 kvm = 1.3 ha den också. På djupet är skogstomten ungefär 110 m från strandlinjen till tomtgränsen in mot skogen där gränsen är dragen.. På längden är tomten ungefär 120 m bred. Det finns några andra marker som jag inte äger, så någon strand på båda sidor finns inte inom räckhåll. Då skulle man kunna bygga en liten stuga utanför strandskyddet. Det finns två fritidshus på hela den sidan av sjön Jag pratade med kommunen: Deras motivation var att det var för några hus på den sidan av sjön. För att överhuvudtaget få bygga där. Så även där får man ge upp!
Den tredje tomten jag också äger ligger det ett fritidshus mellan mina tomter d.v.s mellan den andra tomten och den tredje tomten. Den tredje tomten är inte så stor, den är ungefär 80 m djup och ca 80 m bred och ligger granne med fritidshuset som är byggd någon gång på 60-talet. Kommunens motivation var att det var för liten tomt och för få hus på denna sida om sjön. Så även där får jag ge upp. Jag börjar bli van att få ge upp allt vad mina tomter heter!
Alla tre tomter är lantbrukstomter som tillhört en gård i Västersälja ca 5 km från Östervåla, dessa tomter blev avstyckade när gården såldes.av någon anledning så blev dessa tomter över. Som jag fick ärva av min fader som dog 1983. Det kan sägas att alla tomterna är lantbruksfastigheter och aldrig varit bebyggda någon gång.
Jag har betalat dubbelt så mycket skatt för dessa tomter från 1983-2005. Det stod på fastighetsbeteckingen tomtmark. Jag trodde det var så mycket det kostade att äga skog. Ingen erfarenhet alltså. Jag har betalat för fritidshus som inte har funnits. Jag blev undrande nu på senare tid varför att det heter tomtmark när jag inte har några hus på någon av dessa marker. Så jag skrev ett brev till kommunen och undrade varför jag skulle betala så mycket i skatt för tomterna? När jag ändå inte får bygga där? Jag vågar inte tänka på hur många stugor jag har betalat för som inte finns.
Efter ett antal månader fick jag ett brev från kommunen att jag inte skulle behöva betala så mycket i skatt.som jag har gjort under alla dessa år i onödan. Sedan ändrade kommunen dessa tomter till lantbruksenheter eller skogstomter och sedan dess har jag betalat hälften i skatt för tomterna-Det ända positiva med mina skogstomter är att jag får betala mindre i skatt för dem på senare tid.
Jag har pratat med nästan alla på kommun där min mark finns. De säger nej fast jag äger marken så vad ska jag göra med den? Jag får inte ens avverka skog på min egen mark. Då är det strandskyddet som spökar igen. Jag har också pratat med skogsvårdssyrelsen. De säger också nej. Slutligen har jag pratat med kommunekologen.Han som har hand om alla strandskyddsdispenser för denna kommun. Han sa: Det det är ingen idé att du söker du har för små chanser att få bygga här.
Jag undrar nu om det finns någon annan att prata med om detta?. Eller är det kört för alltid med min mark?
Jag är mycket tacksam för all hjälp jag kan få hoppas verkligen på svar?
Hälsningar från Markägaren Bertil!!!!!
Så borde plan och bygglagen vara istället?
Precis, detta är problemet med lagen, den verkar konserverande utan förnuft. Om istället besluten kan tas närmare folk som bor på stället, med Länsstyrelse och Kommuner mer involverade, så kommer deras lokalkännedom att kunna ge beslut mer baserade på sunt förnuft
Det är två uppgifter som jag saknar i hela den här debatten
1. Hur många mil strand finns det i Sverige. Gärna uppdelat mellan hav, sjö och älv.
2. Hur många mil strand är exploaterat. Uppdelat mellan hav, sjö och älv.
Min magkänsla säger mig att det finns tillräckligt med strand som är obebyggd för att promenera i för allmänheten. Varför då strandskydd?
Men Bertil, man kommer så lite långt ensam i sådana frågor. Gå med i MRR och delta i Nätverket Rätt Strandskydd, NRS. Där utbyter man tips och erfarenheter drabbade medborgare emellan. Dessutom förbereder vi en insamling av medel för att få muskler att dra några ärenden till Europadomstolen för brott mot Europakonventionen.
Dagens tillämpning av strandskydd och allemansrätt är en gigantisk rätts-skandal som visar hur aktivister med DDR:s tankemönster invaderat våra myndigheter i tjänstemannapositioner.
I Sverige har vi värnat om allemansrätten och varit stolt över den. Vi svenskar har fritt kunnat vistas i skog och mark och dessutom haft rätten att plocka bär och svamp. För svenskarna har det även varit en del av vår kultur, att fritt få ströva i skog och mark.
Allemansrätten tog en egentlig fart under krigsåren, då familjerna drygade ut ”matkassan” genom att plocka och sylta bär och svamp.
Denna allemansrätt, som inte står inskriven i Sveriges Rikes Lag, har de senaste åren tänjts och gäller idag för alla medborgare i världen. Tror inte att det var tanken, då allemansrätten blev en ”rättighet” för svensken, att plocka bär och svamp?
Idag gäller frågan om bärplockarna skall beskattas eller inte. Det har nu blivit en industri i Sverige med bärplockning och arbetskraften kommer ifrån skilda delar av världen, då främst från Asien. Sakfrågorna har gällt vem som skall betala skatterna, arbetsgivaren eller den som plockar bären.
Det som ingen hittills berört är frågor som i högsta grad berör skogsägaren. Vi som äger skog vet vilka skyldigheter det för med sig att vara skogsägare. En skogsägare är skyldig att vårda skogen på bästa sätt, vilket varje skogsägare ser som en självklarhet.
En av skyldigheterna är även att, se till att skogen är snygg och fin. M.a.o. se till att sopor av allehanda slag städas upp. Idag är det främst sopor som ”överblivna” lådor, kartonger och div. avfall från inhyrda bärplockare som skall städas upp efter bärsäsongen. Enligt lagen är skogsägaren skyldig att göra det. Nedskräpningen är inte det största problemet, utan även faran för skogsbrand, ligger alltid som ett hot. Mat och diverse annat värms i regel vid en öppen eld i skogen.
Ett annat av problemen är nedtrampade och förstörda tall/granplantor. Det är dessutom en omöjlighet att få ersättning för dessa skador.
Har arbetsgivaren som hyrt in arbetskraften inte något ansvar för vad som händer i skogarna?
Nej! Arbetsgivarens ansvar är lika med noll. Den som ansvarar för skogen är skogsägaren.
Det blir allt fler bärplockare i de svenska skogarna och konkurrensen om bären blir allt större och lönsamheten mindre. Tanken infinner sig då, om nu arbetsgivare/bärplockare p.g.a. bristande lönsamhet sår och planterar bär på enskilda skogsägares marker? En bra fråga är om det är laglig? Skulle det vara det, så har jag en mängd följdfrågor.
Varje år är det en oro, inför kommande bärsäsong om vad som kan hända. Sedan vet man att man har allt städarbete efter bärplockarna.
Utgår det några ersättningskrav till skogsägarna, för dessa risker? Nej! Allt är gratis då vi har den s.k. allemansrätten i Sverige. Vi är dessutom ensamma om den i världen. Tror inte att det var det här scenariot vi tänkt oss – åtminstone inte vi skogsägare.
Slutord – Jag skulle vilja ha en utredning av allemansrätten. Dagens allemansrätt, har ytterst lite att göra med, som syftet var med denna. Den går i nuvarande form att utnyttja. Skogsägaren är utan kontroll, av sin egen skog och mark. Mitt eget förslag är, att precisera allemansrätten att gälla personer mantalsskrivna i Sverige.
Samt drivs bärplockningen på industriell basis, krävs ett större ansvarstagande ifrån org. och bäruppköpare. D.v.s. ekonomiska krav som motsvarar allehanda risker, som kan uppstå.
Läsarna av inläggen att bedöma ser inte skogen för bara träd. Det är inte missbruket av den så kallade ”allemansrätten” av den enskilde medborgaren som är det stora problemet, det är skattefinansierade politiker och oavsättliga tjänstemän som inskränker äganderätten för enskilda medborgare med sina privata agendor. Dom har tagit medborgarna som gisslan för att bedriva sin verksamhet.
Stryk ordet allemansrätt i den så kallade grundlagen och texten om att så kallad allemansrätten utsläcker äganderätt. Det är kort och gott stöld!